"Foxfire"

Den andra filmatiseringen av boken "Foxfire", en roman från 1993 av Joyce Carol Oates, har fått genomgående bra kritik. Detta är goda nyheter för alla som uppskattar Oates berättelser, som ofta innehåller skildringar av USA:s mörkaste sidor. Det är särskilt glädjande med tanke på att det enda minnesvärda från den första filmatiseringen av "Foxfire", regisserad av Annette Haywood-Carter, var en tjugoårig Angelina Jolie i rollen som gängledaren Legs.

Handlingen i Haywood-Carters adaption avvek från den ursprungliga berättelsen så mycket att det i stort sett bara var namnen på karaktärerna man kände igen från boken. Den nya filmatiseringen är däremot trogen handlingen i boken, som är en bildningsroman som ypperligt fångar känslan av att vara tonåring i ett inskränkt samhälle som förtrycker de yngre generationerna. Den äldre generationen i detta 50-talsdrama är orubbligt konservativ, kompromisslös, närmast paranoid inför förändringar och förväntar sig undergivenhet och konformitet av de unga. Detta gäller särskilt unga flickor, som får dåligt rykte om de gör uppror mot de män som utnyttjar dem. De unga kvinnorna i boken, och i Laurent Cantets nya film, går samman, bildar gäng, och straffar de som utnyttjat eller trakasserat dem sexuellt. I Guardian skriver Andre Pulver i sin recension av filmen att regissören har fått fram oklanderliga gestaltningar av sina skådespelare och att även om berättelsen haltar lite på slutet vinner den ändå i slutändan på sin passion och äkthet.

/Johan