Efterlängtad uppföljare

Jag har läst och älskat Joanne Harris bok Choklad, flera gånger. Det är nog faktiskt en av de böcker jag läst om flest gånger. Däremellan har jag hunnit se Lasse Hallströms filmatisering ett par gånger och älskat även den. 2008 kom uppföljaren Karamellskorna, också den helt fantastisk. Därför var mina förväntningar förstås mycket höga när jag äntligen skulle få återse Vianne, Anouk, Roux och de andra. Efter att dessutom ha läst att berättelsen återigen skulle utspela sig i den lilla byn Lansquenet visste min förtjusning inga gränser. Men tråkigt nog så fastnade jag aldrig så totalt för I persikoträdets skugga som jag gjorde för de båda andra.

Jag saknar chokladbutiken framförallt, det blir liksom inte samma sak utan den. Visst lagar Vianne varm choklad så det står härliga till även i den här boken, men det räcker liksom inte. Jag vill läsa om tillverkningen av alla fantastiska chokladpraliner, om den magiska skyltningen, om hur chokladbutiken blir en samlingspunkt för alla möjliga och omöjliga människor... Sedan vill jag ha magin, mycket mer magi än jag får i den här boken!

Det som handlingen framförallt kretsar kring, och som vi också förstår är anledningen till att Vianne har kallats dit, är den nordafrikanska "koloni" som invaderat Lansquenet. Plötsligt har byn blivit med både moské och minaret, och kvinnor i svarta burkor har blivit vardagsmat på gatorna. Kulturkrocken blir förstås ett faktum, och illasinnade rykten sprids åt båda håll. Tur då att Vianne kommer till byns undsättning och reder upp det hela.

/Helen