Stallo av Stefan Spjut

En nutida roman om troll och oknytt i Norrbotten - Stefan Spjuts Stallo liknar något jag aldrig tidigare läst...

I romanens inledning befinner vi oss på 70-talet, då mamma Mona och sonen Magnus begett sig till en sommarstuga i Norrland. Det är för läsaren oklart varför de egentligen är där. Magnus, fyra år, utforskar skogsområdet. Mystiska företeelser sker, en död fladdermus påträffas i deras kylskåp och i trädgården sitter en tam hare och en räv tillsammans och stirrar mot huset. Detta är upptampen till att pojken rövas bort av en varelse som mamman menar är en tre meter lång jätte…

Nutid: Susso Myrén har en hemsida där hon undersöker diverse trollmysterier och efterlyser trolliakttagelser. Hon är inspirerad av sin morfar naturfotografen Gunnar Myrén, som lyckades fånga en bild på en björn och ett troll men som aldrig gick till botten med mysteriet innan sin död. Hon blir kontaktad av den äldre kvinnan Edit som påstår sig sett ett litet troll i sin trädgård. Susso far dit och riggar upp en viltkamera och hon lyckas få med några bilder på vätten ovetandes om att hon nu kommer att vara i centrum av ett kidnappningsdrama.

Kort därefter blir Edits barnbarn bortrövat av en sekt i Norrbotten som utgörs av familjer som bor på gårdar omkring varandra och hjälper de jättar som håller till där. I sekten finns Seved med, barn till Börje och Ejvor. Hos dem förekommer allt mellan tama rävar, ”småskrymt” och ”storgubbar”. Storgubbarna  törstar efter människobarn vilket tvingar familjen tillsammans med andra inblandade familjer och elaka bönder, att kidnappa människobarn, för att få frid på gårdarna. Storgubbarna eller jättarna är med andra ord Stallos.

Då vi tittar närmre på innebörden av ordet Stallo har jag hittat följande beskrivningar i diverse lexikon: jätte, en sagofigur, ett hot mot samerna, människoätare, kan förekomma i olika skepnader. Romanen pekar mot att troll är nyckfulla, att de står i konflikt med människorna och törstar efter det vi har men som inte de kan få. I Stallo styr jättarna människornas liv, de bryter sig in hos dem och tar sedan en annan skepnad i form av ett djur för att undvika att bli upptäckt. Tills det att Susso Myrén gör det.

Långsamt och detaljerat letar Susso efter vittnesmål, bevis, ögonvittnen, och ger sig ut på en jakt genom Sverige tillsammans med sin mamma och sin gamla pojkvän Torbjörn. Parallellt följer vi livet på gården i Norrbotten där pojken hålls tillfångatagen och där jättarna fortfarande härjar fritt.

En beskrivning som verkligen passar in på Stallo hittar jag i tidningen Kulturen: ”magisk realism, fantasy, saga och en dos hårdkokthet à la Hemingway”. Författaren Stefan Spjut skildrar den norrländska stiltjen samtidigt som det hela tiden finns en nerv och en hotfullhet genom romanens gång. Han har antagligen hittat mycket inspiration dels genom samisk mytologi men även från John Bauer. Läs och förundras!

/Sara