Henry McAllan har alltid drömt om att äga sin egen mark och övertalar därför hustrun Laura att de ska köpa en bomullsfarm i Mississippideltat. Laura trivs inte alls med livet på farmen, med leran, smutsen och slitet. Hon trivs inte heller med att tvingas bo tätt inpå sin vidriga svärfar som gör livet surt för henne dagarna i ända. Men hon härdar ut, för Henrys skull. Året är 1946 och två unga män kommer hem från kriget. Det är Jamie, Henrys yngre bror, och så är det Ronsel som är son till gårdens svarta dagverkare Hap och Florence.
Ronsel har behandlats som en hjälte i Europa under kriget, men nu är han tillbaka och ingenting har förändrats. Han tvingas fortfarande ta den bakre ingången till affären, måste se till att bli sjuk på rätt veckodag om han ska få någon läkarvård, och hans vänskap med Jamie ses verkligen inte med blida ögon.
Vi får ta del av händelserna ur de olika huvudpersonernas synvinkel, i korta kapitel. Det går undan att läsa den här boken, man vill hela tiden veta mer. Att det inte är någon munter historia som berättas står klart redan efter de första sidorna. Rasismen är en del av vardagen och uttrycks på så många olika sätt, och det är skrämmande att tänka på att det som skildras inte är det minsta orealistiskt. Det är på många sätt en obehaglig bok att läsa, men samtidigt en av mina starkaste läsupplevelser på länge. Det känns verkligen inte som en debutroman, och jag ser fram emot att se vad Hillary Jordan hittar på härnäst. Hon har skrivit ytterligare en roman av ett helt annat slag; When she woke som jag hoppas översätts till svenska snarast!
/Helen
torsdag 4 april 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar