Den nakne ambassadören av Magnus Zaar

..en thriller där vi kastas mellan UD i Stockholm och biståndets verklighet i Afrika.

Den utspelar sig i Östkongo, ett litet, fiktivt land i Östafrika - ett fattigt, korrupt, klassiskt, svenskt biståndsland. Författaren tillbringade några år i Uganda som "medföljande partner" till hustrun jobbade för UD – så mycket känns trovärdigt och äkta.

Diplomaten Clara Fabre får i uppdrag av UD att åka till Östkongo för att leta reda på den plötsligt försvunna svenska ambassadören. Claras uppdrag är att sköta detta så diskret och smidigt som möjligt för att undvika politiska skandaler. När så Clara hittar ambassadören död, till synes ett självmord, vill UD tysta ner det hela med att han dog av en hjärtinfarkt. Men, en rad andra händelser får Clara att inse att det är mycket som inte stämmer.

Och snart stämmer ingenting, och biståndspengar verkar ha försnillats. Och då inte bara av den korrupta regimen. Ingen verkar vara den de utger sig för att vara och givetvis är många inblandade högt uppe i hierarkin.

Det är mord, våld och korruption - samtidigt som vi får en god, men inte nödvändigtvis trevlig, inblick i både UD:s och ambassadernas strikta gubbhierarki och biståndets baksida i diktaturer. För det finns alltid risker och problem med utländskt bistånd, det blir man snabbt varse, och Zaar väjer inte det minsta för alla olika aspekter av det. Det är uppfriskande med en mer nyanserad bild kring frågan om biståndets och budgetunderstödets hantering och användande. Vid ett flertal tillfällen återkommer han till den tredjedel av biståndet som man kallt får räkna med slinker ned i makthavares och militärers egna fickor. Ska vi underbygga korruptionen med skattemedel, för att befolkningen i bästa fall ska få del av kanske två tredjedelar av biståndet? Det är viktiga frågor han lyfter fram i ljuset.

Sen gillar jag Clara, hon är både stark, smart och modig – och nyfikenheten gör ju att hon hamnar i de livsfarliga situationer som uppstår. Jag gillar också den annorlunda miljön, som är riktigt snyggt skildrad – man både svettas, ser framför sig, och känner dofterna i ett land där korruption och fattigdom är en del av vardagen.

Sen är korruption och biståndsfiffel inget uttjatat inom thrillergenren, och det är ett stort plus. Dessutom är Zaar duktig på att berätta i bilder. Allt känns väldigt filmiskt, och filmrättigheterna är redan sålda.

/Tuija