Erik Winter - återuppstånden!

För gamla inbitna, frälsta Erik Winter-fans, som med sorg i hjärtat trodde att han dog i den tionde och, trodde man sista "kommisarie Winter-deckaren", så hör och häpna - han är återuppstånden! Nu får vi upptäcka att Åke Edwardson tydligen inte riktigt ville släpa taget om sin eftertänksamma och filosofiska göteborgskommissarie, utan låtit honom uppstå i en lite äldre, mer ärrad upplaga, några år efter drunkningsolyckan i den spanska swimmingpoolen. Eftersom han alltså mot alla odds överlevde, släppte taget om polisjobbet, och bosatte sig med familjen nere i Marbella, och har därefter tagit det väldigt lugnt. Men som så många gånger förr inom genren, har ju krimfolk lite svårt att hålla sig borta från elände något längre tag, så också Erik Winter, och därför återvänder han hem, själv, för att göra lite nytta igen. Givetvis sker genast ett bestialiskt mord på en småbarnsmamma och två av hennes barn, i en villa ute på Amundön, söder om Göteborg. Dock skonades en liten bebis från knivdåden, vilket förvirrar i utredningen. Den spretar åt mpnga olika håll, saknar motiv och hänger allmänt löst och är svår att få grepp om. Men Winter, Ringmar och övriga gänget lyckas givetvis till slut ringa in både inblandade och skyldiga. Och det varken är - eller bli - någonsin som man tror.

Kommissarie Winter har ju filmats i omgångar - alla de första böckerna med Johan Gry, min gamla klasskamrat, i huvudrollen, som var hyfsat välgjorda och boktrogna. Men 2010 kom en ny omgång i TV med Magnus Krepper i huvudrollen, som kändes som en total slakt av den karaktär Åke Edwardson byggt upp, vilket var väldigt synd, för inte många tittare kan ha blivit nyfikna på böckerna efter det. För böckerna är ju ofrånkomligen en helt annan upplevelse, främst för Edwardsons språk och rytm, som bär en eftertänksamhet och språkkänsla, som ytterst få inom deckargenren uppvisar. Vad den nya boken heter? "Hus vid världens ände"...

/Tuija