Kom ska vi tycka om varandra och Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel

Hans Koppel, alias Petter Lidbeck, har ganska nyligen kommit ut med sin andra, av tre, planerade thrillers, som heter Kom ska vi tycka om varandra. Eftersom jag inte hade läst den första, Kommer aldrig mer igen, tänkte jag att det kunde vara lämpligt att läsa dem i rätt ordning. Vilket jag nu efteråt inser inte skulle haft någon större betydelse, eftersom anknytningspunkterna böckerna emellan är få. Det är en och samma journalist som halvperifert figurerar i båda, liksom två klåpare till polisen. Vilket är nog så ovanligt inom deckargenren! Fast å andra sidan är det inget krimteam i centrum, som löser fallen - det är helt andra, helt vanliga människor, som börjar nysta i konstigheterna som uppstår. Andra likheter mellan böckerna är kvinnor som hoppar över skaklarna, liksom deras män som i dessa lägen är osedvanliga mjukisar, som bara önskar att deras kvinnor inte ska lämna dem, oavsett... Och båda böckernas öppningsscener är ganska makabra...

Att Lidbeck tar ut svängarna, det har märkts inte minst i hans barn- och ungdomsproduktion - många gånger ganska skruvade eller småläskiga saker. Här - för vuxna - kan han sväva ut precis hur mycket han vill i sin fiktiva obehagligheter. Och det gör han. I den första boken är det en hustru och mamma som blir kidnappad och inspärrad i ett ljudisolerat rum i grannens källare. Varje dag under mycket, mycket lång tid tvingas hon åse hur hennes man och barn fortsätter livet utan henne, medan hennes man är den huvudmisstänkte. Samtidigt utsätts hon för ofattbara ävergrepp, som har kopplingar till hennes tonårstid.

I uppföljaren är det också en hustru och mamma, som efter en konferensotrohet blir utsatt för stalking - sjuklig förföljelse - av mannen i fråga. Och sjuklig är bara förnamnet... Om hon bara hade vetat vad hon gav sig in i!

Absolut läsvärda spänningsromaner, om man inte tillhör den känsligare sorten!

/Tuija