Boken utspelar sig på 30-talet då Garbo gick från stumfilm till talfilm och därmed blev vår tids största skådespelare. Detta märks på det hårda trycket utifrån som även skildras i romanen. Alla vill ha en bit av Greta men ingen lyckas ta sig över hennes höga barriärer. Bland annat så svarar hon aldrig på några beundrarbrev, deltar inte i några intervjuer och nekar alla otaliga frieriförsök. Därför uppfattar man som läsare Greta som en mycket osympatisk och lynnig person - hon växlar mellan en plötslig entusiasm som sedan dalar. Hon är skör, instabil, uttråkad, pigg sedan trött men i slutändan mycket sorgsen och ensam. Sammanfattningsvis tolkar jag det som om Greta strävar efter ett händelselöst och likgiltigt liv - vilket hon tack vare sina fans samt skådespelaren Nils Asther inte alls får erfara.
Mattson utgår från mystiken och facinationen kring Garbo. Men romanen svarar inte på den stora frågan: vem var Garbo? Inte ens Vendela Berg lyckas med att komma Garbo inpå livet. Vad försöker då Mattson säga - att det inte går att förstå sig på Garbo? Vill vi förundras? Och vem är egentligen huvudkaraktären Vendela Berg, varför finner hon sig i detta liv som enbart äter energi ifrån henne? Är någon av dem egentligen lyckliga?
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar