Aphuset av Sara Gruen

…om ljuvliga, älskvärda dvärgschimpanser… Men också om väldigt olika sorters människor, som påverkar varandras öden.

Huvudpersonen är Isabell, som är en forskare i ett språklaboratorium med just dvärgschimpanser (bonobos / bonoboer). Hon ser dem mer som sin familj än sin riktiga, som hon tappat hoppet om. Till laboratoriet kommer en dag journalisten John för att göra ett reportage, och han blir väldigt imponerad och fascinerad av mötet med både Isabell och bonoboerna - de förstår talat språk och kommunicerar tillbaka genom teckenspråk. De uppvisar också fantastiska drag av empati och medkänsla. De är osedvanligt mänskliga helt enkelt. Men strax efter Johns besök ödelägger ett sprängattentat laboratoriet. Isabell blir svårt skadad och aporna utsläppta i det fria – och därifrån försvinner de spårlöst! Media spekulerar vilt kring vart de tagit vägen, och vilka som låg bakom attentatet – djurrättsaktivister eller terrorister?

Men plötsligt dyker aporna upp i TV i en realityshow – Aphuset live! Aporna är instängda i en anläggning där allt de gör filmas i realtid, dygnet runt – värsta BigBrother-såpan. De äter, sover, ser på TV, leker och har sex. Och just detta, deras sexbeteende, är det som får människor att sitta som klistrade världen över, framför sina TV-skärmar. Men de sitter också och tecknar till kameran och ber om att Isabell ska komma och hämta hem dem. När Isabell så småningom återhämtat sig något från olyckan gör hon allt hon kan för att kunna hitta stället där hennes älskade lilla apfamilj finns, så att hon ska kunna få loss dem från denna fruktansvärda förnedring, men det är oerhört problematiskt att kunna nå dem. John å sin sida jobbar lika hårt han, på att hitta både apor och Isabell, och sent omsider korsas så äntligen deras vägar, för att med gemensamma krafter göra allt de kan för schimpanserna.

Det är en fantastiskt mångfacetterad bok, som dels tangerar de etiska aspekterna av djurförsök, djurhållning i laboratorier etc. Det är fruktansvärd läsning där man nästan mår fysiskt illa. Det är också otroligt fascinerande att följa apornas beteende och inlärningsförmåga. Det är dessutom en väldigt spännande thriller i flera avseenden, med flera olika sprängattentat som är väldigt realistiskt skildrade. Det är också en väldigt känslosam skildring, både vad gäller apornas inbördes förhållanden och deras förhållande till Isabell – och vice versa. Men också vad gäller Isabells och Johns respektive förhållanden… Men det också en riktigt rolig bok mellan varven – det är t ex obetalbart när Johns fru hittar halvfulla medelålders prostituerade i hans hotellsäng – för att förvecklingarna dit varit bara så sanslösa och otroliga! Det är en bok som innehåller det mesta! Och många gånger tvingas man erkänna att det nog är bonoboerna som är de mest civiliserade, när det kommer till kritan.

Aphuset i bibliotekens webbkatalog

/Tuija