Att ha ett helt ”rätt” liv går det? Familj, statusfyllt jobb, välskött hus, rätt förskola, ja, ungefär så där perfekt som livet kan framställas i ett inrednings-/hemma hos-reportage i en glassig månadstidning. Relationsromanen ”Parmiddag” handlar om just det. En snygg fasad är viktigt för Vera, så viktigt att det har börjat äta upp äktenskapet. Vera och hennes man, Richard har två barn tillsammans. De har hamnat i en sorts icke-kommunikation som mest rör sig kring praktiska saker (om ens det). De lever parallella liv och vet knappt vad den andra har för sig. Man följer Vera i vartannat kapitel och Richard i vartannat, för att fånga bådas perspektiv så att säga. Båda framstår de som två omogna, osäkra vuxna personer som är oerhört självmedvetna och aldrig upphör att fundera över hur de uppfattas av omgivningen. Det är aningen svårt att få ihop med deras statusfyllda yrken, tv-producent och kvällstidningsjournalist. I boken begår båda handlingar som får dem att tänka till på varsitt håll och fundera över vart de är på väg. Och, ja, de hittar tillbaka till varandra på slutet. Det är en lättläst berättelse, ytlig men hyfsat underhållande. Jag tycker i och för sig att Liza Marklund är bättre på att illustrera den där icke-kommunikationen mellan ett par i sina Annika Bengtsson-böcker (fast det inte ens är ett huvudtema i dem). Som läsare blir jag rätt trött på huvudpersonernas självupptagenhet. Richard framstår dessutom som en idiot till journalist. Yngsta barnet går på den ”rätta” förskolan men för mig verkar det vara förskolan från helvetet. ”Parmiddag” är ingen helgjuten relationsroman, men syftet är lovvärt – att försöka fånga vad som är viktigt i livet och inte låta livet bli en kall men vacker yta.
/ Carina
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar