"Cloud Atlas" av David Mitchell

David Mitchells böcker har kultstatus i USA, och det var med romanen "Cloud Atlas" som den passion med vilken böckerna diskuteras av hans beundrare blev till något som närmast kan beskrivas som besatthet. Då "Cloud Atlas" inte bara är Mitchells mest framgångsrika, ambitiösa och komplexa bok, utan även den mest film-liknande  – med sitt frenetiskt höga tempo och skickligt orkestrerat stegrande spänning  – är det inte konstigt att filmatiseringen av boken är trogen bokens stämning och att den liksom boken ibland lockar till skratt. För överraskande nog har boken ofta stor humor, sina skrämmande skildringar av maktmissbruk till trots, och ironiserar även, på ett väldigt ödmjukt, engelskt sätt, över sin egen gränslösa ambition.

Boken består av sex kortromaner som omspänner tusentals år av mänsklighetens historia, där vi kastas från en historisk biografisk skildring till nutida och framtida berättelser. Berättelserna binds samman genom att varje centralkaraktär påverkas av föregående berättelses centralkaraktär, då det dessa karaktärer läser eller får berättat för sig har omedelbar betydelse för dem – och de lösryckta berättelser de upptäcker och letar efter slutet på är just de kortromaner som vi läsare tar del av. Varje kortroman är berättad med en berättarröst som är ljusår från den föregående, och att Mitchell är förmögen att skriva vilken genre som helst bevisas i den här boken mer än någon annan han skrivit. "Cloud Atlas" gjorde ett djupt intryck på mig och den kommer säkerligen att fortsätta få allt fler fans världen över och växa i betydelse för varje år som går.

"Cloud Atlas" kom ut 2004 och har sedan dess hyllats på båda sidor Atlanten. Det är svårt att hitta en recension av boken där den inte  jämförs med tidigare klassisker. New York Times konstaterar att den är jämförbar med James Joyces "Ulysses", Washington Post att den kan mäta sig med klassiska verk av Aldous Huxley, Anthony Burgess, Melville, Kingsley Amis och Paul Bowles, medan The Guardian gör gällande att den erinrar om Calvinos tankeväckande berättelser.

När "Cloud Atlas" kom ut beskrev engelska recensenter Mitchell nästan som en Messias som räddade science fiction, en genre som innan den föll i onåd bland litteraturkritiker gav oss verk som "Frankenstein", "Dr Moreaus ö", "Du sköna nya värld", "1984", "Kallocain", "Aniara" och "Fahrenheit 451". Att den 41-årige författaren, som under sin barndom led av stamning (han har sagt att "King's Speech" är den enda film han sett som skildrat stamning på ett verklighetstroget sätt), har en enastående förmåga att förnya sig själv och sitt sätt att berätta belyses av att litteraturkritiker världen över jämfört honom med så vitt skilda författare som Tolstoy, Dostoyevsky, Twain, Sterne, Joyce, Nabokov, Pynchon, Salinger, Chandler, DeLillo, Murakami, William Gibson och Ursula K. LeGuin. Det har till och med hållits litteraturkonferenser med seminarier kring David Mitchells verk.

/Johan