Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är en alldeles egen, superskön feelgood-bok, som i sin lågmälda, sköna humor påminner en hel del om Hundraåringen… Den är – på ett vis - en kärleksförklaring till det myllrande kaotiska Indien, men samtidigt en påminnelse om att det aldrig är försent att börja om i livet. Bara man är öppen för det osannolika, så kan vad som helst hända. Och det gör det verkligen för Göran Borg.

Han är lite av en loosertyp, skild och lite bitter, lite lönnfet, och har dålig kontakt med sina ganska vuxna barn, och blir dessutom plötsligt av med jobbet på informationsföretaget han jobbat på länge. Livet i Malmö blir verkligen ett skitliv, och just då luras han med på en charterresa till Indien. Som inte alls går som han tänkt sig. Naturligtvis blir han lite övergiven av sin kompis, och riktigt duktigt magsjuk. När han ligger där på ett sjavigt hotellrum och bara väntar på att dö så dyker Yogi upp, en alldeles speciell indier i sina allra bästa och mest underbara år, om han får säga det själv, och den här Yogi tar med Göran på både en yttre och en inre resa i New Delhi, under ett helt år. Den här Yogi förmedlar en så underbar livsinställning så man kan inte annat än bara le och njuta, och tänka att ”så rätt han har…egentligen”. Han lyckas få Göran att omvärdera både sig själv och sin syn på andra, och stöttar Göran i en fullständigt vansinnig historia som han blir insyltad i – han blir kär i en blixtrande vacker föreståndarinna för en skönhetssalong. Som, tro det eller ej, faller för honom också – det är bara det att hon redan är gift. Med en mäktig industrimagnat.

Att en medelålders och ratad soffpotatis förvandlas till en attraktiv man, får man ta med en nypa salt. Och att som arbetslös skribent lyckas framställa sig själv som en efterfrågad stjärnreporter känns också lite otroligt. Men det spelar liksom inte så himla stor roll – det är en del av själva charmen med boken – att det otroliga verkligen kan inträffa, och man mår gott länge efter att man lagt boken ifrån sig. Fler såna här böcker som man läser med ett leende på läpparna behövs!

/Tuija