Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Den nioåriga berättaren och huvudpersonen Oskar Schell förlorar sin pappa den 11 september 2001. Thomas Schell, juvelerare och affärsman, befinner sig högst upp i byggnaden World Trade Center, New York. Han hinner lämna fem meddelanden på familjens telefonsvarare innan byggnaden slutligen rasar ihop. Dessa röstmeddelanden blir så pass betydelsefulla för Oskar att han köper en exakt kopia av telefonsvararen för att kunna spara originalet på sitt rum. Vid utvalda tillfällen lyssnar han sedan till sin pappas röst. Relationen mellan Oskar och hans pappa var minst sagt intim men även lekfull och unik. Tillsammans brukade de leta fel i New York Times samt söka efter skatter i New Yorks parker.

Oskar är en underlig liten pojke, lillgammal och intelligent med ett rikt språk och tankar som nästan omedelbart skenar iväg. Han pratar och tänker med en enorm hastighet. Han brevväxlar med forskaren Stephen Hawking, uppfinner scenarion i huvudet och är bästis med sin farmor. Men under den sprudlande energin döljer sig sorgen som bland annat kommer till uttryck då han ger sig själv blåmärken eller ”går i tunga skor”. För sedan han förlorade sin pappa förlorade han inte bara en förälder, utan även sin bästa vän.

En dag då Oskar sentimentalt stryker omkring i sin pappas garderob för att fingra på hans kavajer finner han en vas med ett litet kuvert i. På kuvertet står det Black och inuti finns en liten nyckel. Oskar blir lyrisk men konfunderad, hur ska han tyda detta? Black kan ju både vara en färg och ett efternamn. Och det finns enligt Oskars uträkningar 162 miljoner lås i New York. Han beslutar sig för att söka upp samtliga med efternamnet Black i staden New York, vilket är 472 stycken. Tillsammans med en gammal krigsveteran, som även han heter Black, påbörjar de den omöjliga jakten efter vad nyckeln kan leda till – kanske är det den sista skattjakten han har fått i uppdrag att göra från sin pappa.

Delar av romanen är skriven ur farmoderns och farfaderns synvinkel i form av brev till sin son och sonson. Romanformen är unik i sitt slag då Foer tänjer och experimenterar vilt med det visuella genom att vissa sidor är helt tomma, innehåller enbart siffror eller text skriven på en annan text. Han tar även in fotografier tagna ur situationer som även förekommer i boken. Språket är direkt, ivrigt och det är nästan outsägligt vackert och eget. Det är en sådan bok där man som läsare aldrig vill sluta läsa... Men tyvärr så tar den slut, efter blott 368 sidor...

Extremt högt och otroligt nära i bibliotekets webbkatalog.

/Sara