Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami

Hemlösa katter, en bordell med dess besökare och anställda, en djupt sovande syster, en jazzmusiker som förenas med den grubblande Mari och så natten, som de alla har gemensamt. Natten eller kanske mörkret. Alla snuddar de vid varandra under de sju timmar som romanen utspelar sig mellan, om det så bara handlar om att sträcka sig efter samma lättmjölkspaket eller bara befinna sig enstaka metrar från varandra.

Främst följer vi den kaffedrickande Mari med en cigg och bok som sällskap som spenderar natten på ett sjaskigt café för att undvika sin familj och hemmiljö. Där möter hon den rotlösa trombonisten Takahashi som hon lär känna trots den stora skepsisen som hon känner gentemot honom. Parallellt med detta följer vi Maris syster Eri som försjunkit i ett komaliknande tillstånd. Enligt Mari har Eri nämligen sovit i cirka två månaders tid. I passagerna då vi som läsare följer Eris sömn, observerar vi likt en övervakningskamera som zoomar in och byter vinklar. I rummet finns även en tv som inte är kopplad till något eluttag men ändock visar en man som även han övervakar Eris fullkomliga dvala.

Temat för Haruki Murakamis senaste romantillskott Efter mörkrets inbrott kan dels vara skiftandet mellan dröm och verklighet och vad som förekommer i periferin. Samt romantiserandet över den dystopiska storstaden. Romanen är outgrundlig och vägrar ge läsaren några svar, men det är inte heller dess mening. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, därför bromsar jag nu. Recensenter kallar romanen för en "mellanbok" som Murakami ägnat sig åt efter Kafka på stranden och före trilogin 1Q84. Dock var det här var min första Murakami. Varför det har tagit mig tills nu att läsa honom, det kan jag inte svara på... Men det här var en smula fantastiskt.

/Sara