Bokcirkeln i Lyckeby, tredje träffen

Då var det dags igen, till denna gång skulle vi alla ha läst ut hela En dåres försvarstal. När vi denna gång möter upp Axel och Maria så är de lyckligt gifta och har precis flyttat ihop. Tyvärr varar inte denna lycka länge. Maria går från att vara en oskuldsfull friherrinna till en härsklysten kvinna (enligt Axel). Axel blir bestört över hennes beteende och börjar anklaga henne för att vara otrogen och blir besatt av att finna bevis på denna otrohet.

Vi talade om hur avundsjuka porträtteras i boken. Det anser vi att Axel är full av, han är avundsjuk på Marias sociala liv, att så många människor umgås med henne. Hans vänner tar till och med hennes parti, och detta klarar inte Axel av. Samtidigt som han gillar att hans fru är omtyckt, så vill han ändå att hon bara ska hålla av honom. Det blir ett krig mellan könen. Svartsjuka är också en känsla som genomsyrar hela denna bok. Vi ansåg att det var härligt att läsa om en mans svartsjuka och utifrån en mans perspektiv. Såklart hade det varit intressant att läsa Marias version om detta äktenskap, för vi kan tänka oss att det hade varit en helt annan historia.

Vi slås över hur jobbigt deras äktenskap är, även om det finns ett fåtal lyckliga stunder så är det mest bara bråk, ångest och svartsjuka. Detta höll på i 13 år. Vi ställer oss frågan om vad som hade hänt i Strindbergs författarskap om han inte hade haft detta stormiga äktenskap med Siri. Vi får ett svar av en av deltagarna: ”Siri utvecklade hans författarskap, hela hans liv och oro. Hon är hans stoff”. Och detta kanske stämmer.

Vi diskuterade även stämpeln som kvinnohatare som Strindberg fått. Var kommer den ifrån? Var det inte en norm för den tiden, att alla män var så? Att kvinnan var lägre ställd än mannen. Det är något vi inte kan svara på, men som är en intressant diskussion att föra vidare. Sen skriver Strindberg på ett sätt som gör att kvinnliga läsare kan bli förbannade på honom. Som när han överdriver hur hennes utseende har börjat stagnera och den mogna åldern har gjort sitt inträde. Medan han själv (ett år äldre än henne) fortfarande är en ung man.

Vi slås över att en bok som skrevs 1878 fortfarande kan vara lika aktuell idag. Strindberg bygger upp berättelsen på ett väldigt bra sätt där alla delar är olika. Språket och sättet han skriver på är väldigt fint och ibland även lite humoristiskt. Nu när vi kommit till slutet så är frågan, är boken verkligen En dåres försvarstal? Och ja, det kan vi väl säga att det är, för Axel blir verkligen besatt och galen av Maria och hennes beteende och gör verkligen vad som helst för att rentvå sitt rykte.  

Till nästa träff, som faktiskt är den sista för i vår, ska vi ha läst August Strindbergs bok Ensam.

/Louise och Annika