Bokcirkeln i Lyckeby, andra träffen

Så var det då dags att träffas igen på verandan och denna gång hade vi läst till och med sidan 207 i boken En dåres försvarstal av August Strindberg. Nu börjar det hända saker i boken och den tar lite mer fart. Någon beskrev handlingen som ett kammarspel kring de tre huvudpersonerna.

Vi slås av Axels ambivalens inför kvinnan han blivit förälskad i. Ena stunden nästan tillber han henne i egenskap av mor och maka. I nästa stund är hon en slinka. Speglar detta kanske den brytningstid som författaren levde i. Det är ett slags uppskruvat spel där man är tvungen till att ta hänsyn till den tidens konventioner och sociala kontroll samtidigt som det finns en stark önskan att vilja bryta mot allt detta. Hur långt har vi kommit idag i frågan om det? Ja, vi ställde oss frågan.

Huvudpersonen är ett geni som är fullt upptagen av sin egen storhet. Känslokasten mellan upprymdhet och melankoli skildras med frenesi. Någon benämnde huvudpersonen som manodepressiv och samband med det kom vi genast in på en diskussion på hur företeelser/egenskaper uppkommer först när vi har ett namn på företeelsen/egenskapen.

Till nästa gång har vi läst ut hela boken och när vi lämnar Axel och Maria för den här gången så planerar de för familj och bostad. Men allt är inte frid och fröjd för det. Det ger författaren redan nu en hint om...

/Annika och Marija