Moderspassion av Majgull Axelsson

Majgull Axelsson är en av mina absoluta favoritförfattare och en ny bok av henne väcker höga förväntningar. Efter läsningen av Moderspassion är jag inte besviken.

Handlingen i nutid utspelar sig i Arvika under ett par dagar av höststormar och översvämningar. Några personer blir mer eller mindre motvilligt strandsatta på Sallys vägkrog som ligger uppe på en kulle och därför inte påverkas av översvämningarna. Ägaren till vägkrogen heter Minna och det är hon som är bokens huvudperson. Hon har tagit över vägkrogen efter sin moster, som hon flyttade till i tidiga tonåren när hennes mamma dog. Mostern, Sally, var mer av en mor för Minna än vad hennes riktiga mamma någonsin var. Minna hade svårt att riktigt sörja när modern gick bort, men när Sally blir sjuk och tynar bort i cancer är sorgen desto större och detta är något som Minna nästan skäms över.

Minna blir, liksom både modern och mormodern, med barn genom en tillfällig förbindelse och det förekommer aldrig någon kontakt med papporna. Minnas mamma sitter och skäller på en man i tv-rutan, och det dröjer ända upp i vuxen ålder innan Minna förstår varför... Minna bestämmer sig för att hennes dotter Sofia inte ska behöva växa upp på det sättet och hittar därför på en historia om att hennes pappa har dött i en olycka och ger henne ett foto av Dean Martin som minne. Sofia ja, hur är det egentligen med Minnas dotter, som håller sig på ovanvåningen och aldrig kommer ner? Varför tisslas och tasslas det så kring henne?

I varsitt kapitel får vi följa fyra personer som hamnar på vägkrogen. Det är Anette, servitrisen som är missnöjd med det mesta i sitt liv men som ständigt försvarar sin försupne man. Marguerite, en före detta dramatenskådespelerska som inte heller håller igen med spriten och som lever i ett ganska miserabelt äktenskap med sin besserwisser till man. Ritva, journalisten som kämpar för att få en fast tjänst på lokaltidningen och som är trött på att bli förbisprungen av unga, snygga tjejer. Och så Tyrone, en tystlåten man som jobbar inom räddningstjänsten och undrar varför relationer till andra människor alltid ska behöva vara så komplicerade.

Det är fantastiska, inträngande personporträtt. Som alltid. Men det är helt klart Minnas berättelse som berör mest. Genom en olycka orsakad av stormen hamnar hon på sjukhus och tvingas konfronteras med delar av sitt liv som hon länge har förträngt. Det är så bra gjort.

/Helen