Allan Pettersson 100 år

Den 19 september 1911 för idag precis hundra år sedan föddes den svenske tonsättaren Allan Pettersson. Han började sin musikaliska bana som violinist och senare altviolinist, som kompositör är han idag betraktad som Sveriges kanske främste symfoniker. Allan Pettersson proletära bakgrund, med uppväxt i Södermalms fattigkvarter, var något som kom att prägla hans liv men också i hög grad bilden av honom såväl som av hans livsverk, av vilket främst  hans 17 symfonier och hans Barfotasånger förtjänar att nämnas.

Allan Pettersson började sin musikaliska bana i tioårsåldern på en hembyggd fiol som hans bror tillverkat. Under tonåren fick han lektioner vid en aftonskola för arbetarungdomar, och spelade sedan ihop pengar på krogar och biografer runtom Stockholm. Under 1930-talet studerar han violin och altviolin vid Musikaliska akademiens konservatorium för att i början av 40-talet få en tjänst som altviolinist vid det som idag är Kungliga filharmoniska orkestern. Under denna period skrev han också sina Barfotasånger, personliga, tonsatta dikter vilka han kom att återvända till i senare orkesterverk. I början 1950-talet börjar han så studera komponerande och tolvtonsmusik i Paris, främst under René Leibowitz, men han blev själv aldrig någon företrädare för den atonala musiken.

Petterssons orkestermusik och symfonier präglas av dissonanser och våldsamhet i kast mellan det många gånger ångestladdat häftiga och det sublimt vackra. Hans 7e symfoni, vilken också stod för hans stora genombrott, är kanske det stycke som bäst lyfter fram den balansen och visar på Allan Petterssons storhet som kompositör. Detta är också hans mest spelade verk. Hans tolfte symfoni, De döda på torget, består av tonsatta dikter av Pablo Neruda som behandlar militärdiktaturens mord på demonstranter i Chile.

Uttalanden av Allan Petterson, i t.ex. de dokumentärer som filmaren Peter Berggren gjort om honom vittnar om en väldigt personligt hållen tro och en grundmurad solidaritet men också en förmåga att uttrycka sina åsikter på ett direkt och ofta väldigt drabbande sätt:

Det verk jag arbetar med är mitt eget liv, det välsignade, det förbannade: Att återfinna sången som själen sjöng en gång. […] Sången stals av den förvuxne snobben, svullnade ut i det banala, uttömde sig i kraxande saltomortaler, ett skri, en spjutspets i örat … och tidens pokeransikte ser på dig i hat. När kommer ängeln, som ger själen åter den sång, så enkel och klar att ett barn slutar gråta?

Sändningar på Sveriges Radio P2 under veckan med anledning av jubileet.

På CD-skiva, Stadsbibliotekets musikavdelning
Conserto no 3 for string orchestra - Nordic chamber orchestra dir. Christian Lindberg
Symphonies nos 10 and 11 - Radio-Philharmonie Hannover des NDR dir. Alun Francis
Symphony no 12 "De döda på torget" - Radiokören, Eric Ericssons kammarkör & Sveriges Radios symfoniorkester dir. Manfred Honeck
Symphony no 7 and 16 - Stockholm Philharmonic Orchestra dir. Antal Dorati and Jury Ahronovich
Eight Barefoot songs, Concertos Nos 1 and 2 for String orchestra

Litteratur om Allan Pettersson på svenska av Laila Barkefors:
Allan Pettersson: Det brinner en sol inom oss - en tonsättares liv och verk (vilken också innehåller en CD-Skiva med Petterssons Barfotasånger)
Gallret och stjärnan: Allan Petterssons väg genom Barfotasånger till Symfoni

För utförligare information om Allan Pettersson och hans musik:
Allan Pettersson - Sällskapet

/Jacob