
Vi möter till exempel Arthur som skriver dödsrunor och har en ganska blasé inställning till sitt jobb. Bland hans uppgifter ingår att intervjua äldre kändisar för att samla material till deras dödsrunor. Mitt under en sådan intervju får han själv ett dödsbesked som förändrar hans inställning till livet över huvudtaget och framför allt till arbetet. Vi möter också korrekturchefen som på jobbet har en närmast fascistisk inställning till språkfel och korrekturmissar, och driver en korrekturbibel på intranätet. På fritiden visar han sig ha helt andra mycket sympatiska sidor.
Man förstår ganska snabbt att tidningen har sina bästa dagar bakom sig, att upplagorna minskar och prenumeranterna faller ifrån. Många av tidningens medarbetare har också arbetat där sedan tidningen startades och lever kvar i den tid då tidningen var ny, betydelsefull och hade stort inflytande i världen. De imperfekta, som kom ut i våras, har fått mycket fina recensioner och översatts till många språk. Den är intressant och omväxlande tragisk och komisk. Upplägget, med enskilda berättelser som tillsammans blir en helhet, tilltalade mig mycket.
/Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar