Mask – om pseudonymer

Alla har vi väl någon gång funderat över våra namn, och kanske till och med önskat att vi kunde byta. Kristoffer Leandoers bok Mask – litteraturen som gömställe handlar om just detta, namnbyten – eller närmare bestämt pseudonymer, eftersom vi rör oss i litteraturens värld. Han börjar med en genomgång av berömda pseudonymer genom tiderna, och de varierande skäl som funnits för att anta dem. Ett av de mer klassiska scenarierna är kvinnan som tar ett mansnamn för att bli utgiven, t.ex. Victoria Benedictsson som kallade sig Ernst Ahlgren. Förföljelser av t.ex. religiösa eller etniska skäl har också tvingat fram många namnbyten.

Under senare tid finns andra skäl att anföra. En redan etablerad författare som vill skriva i en ny genre kan ta sig ett annat namn. Detta verkar särskilt vanligt när man övergår till att skriva deckare. Författaren och litteraturkritikern Jan Arnald kallar sig t.ex. Arne Dahl när han skriver deckare. Ett annat samtidsfenomen är att använda pseudonymen i marknadsföringssyfte. Leandoer nämner t.ex. Lars Kepler, som mycket snabbt (och mycket planerat) ”avslöjades” som makarna Coelho Ahndoril.

Det finns fortfarande pseudonymer kvar att knäcka för den klurige. En av de mest omskrivna (och hemlighetsfulla) är Bo Balderson. Han (?) började ge ut sina deckare om statsrådet 1968, och den senaste kom 1990. Hans identitet är en väl förborgad hemlighet, men till 40-årsjubiléet av hans första bok, fick SvD en intervju med honom via e-post. Spekulationerna om vem han är har under årens lopp rört sig från författare som Sven Delblanc och Jan Mårtensson, till politiker som Tage Erlander och Olof Palme!

Tim Davys har inte fått samma uppmärksamhet, men har nu gett ut tre romaner under denna pseudonym, och inget avslöjande verkar planerat. Många gissar på bl.a. Håkan Nesser och Sigge Eklund. I en intervju med DN säger Tim Davys att hans identitet ska förbli en hemlighet.

Vad tror du? Läs och gissa!

/Åsa