Vissa böcker behöver läsas långsamt. Den italienske författaren Erri De Lucas Dagen före lyckan är en sådan. Inte för att den är svår på något sätt, men det vackra poetiska språket kräver det.
Romanen handlar om en föräldralös pojke som växer upp i ett Neapel i spillror, strax efter andra världskriget. Boken tar sin början den dagen då pojken äntligen får vara med och spela fotboll tillsammans med de större pojkarna, dagen då han för första gången ser Anna och dagen då han upptäcker ingången till den dolda lagerlokalen, ett gömställe som använts för såväl smuggelgods som av människor.Det blir portvakten i huset där pojken bor – Don Gaetano – som tar sig an honom, blir hans vän och en fadersgestalt. Don Gaetano lär pojken att spela kort och lär honom att växa upp i Neapels trånga gator. Don Gaetano kan även konsten att berätta en berättelse. Han berättar om att överleva kriget, om äventyr, kärlek och om lycka.
Pojken växer upp. Han återser sin Anna, men det passionerade mötet mellan dem gör att han tvingas lämna barndomen bakom sig och bli vuxen.
Dagen före lyckan är en vacker och poetisk roman. Den är vardaglig och ger ett nostalgiskt skimmer av hur det kan vara att växa upp. Det är dialogen mellan Don Gaetano och pojken som är berättelsens nav. Romanen är fylld av känslor och dramatik. Den är för mig mycket ”italiensk”. Och som sagt, om du vill läsa den, läs långsamt!
/Therese
Inlägg
Jag håller med dig helt och hållet! Det här är en bok som vinner på att läsas lite i taget för som du skriver, språket är fantastiskt och ska verkligen avnjutas långsamt!
SvaraRadera