Jupiters öga är en halvt fiktiv roman om Aksel och Clara och författarens försök att berätta deras historia för att, kanske, genom berättandet kunna börja förstå och sluta skämmas för släktens historia. Aksel är farfadern som hon aldrig känt och Clara hennes hopplöst opraktiska och ganska udda farmor. Båda två människor med ljusa och mörka sidor, som de flesta andra. Båda två var oälskade som barn och hos Clara tog det sig uttryck i en brinnande gudstro, hon riktade all sin kärlek dit hon upplevde att hon fick den besvarad. Aksel å sin tur drevs livet igenom av ett gränslöst bekräftelsebehov och en osäkerhet som gjorde honom lynnig och oberäknelig. Samtidigt var han en riktig mänskokännare och en konstnärssjäl. Han kunde trolla och måla och spela piano och fick sina barn att skratta så de kiknade.
På måndag 7 mars utses vinnaren av årets Romanpris, så idag skriver jag om boken fastän jag inte har läst ut den. Två tredjedelar in i den har jag precis börjat tycka om Aksel, trots att han ofta är otrogen och elak. Clara har jag tyckt om hela tiden, med all hennes oro och tillknäppthet. Året har hunnit bli 1935 och spänningarna i Europa börjar tätna. Men Aksel är anställd hos en judisk börsman, paret umgås med många människor med skiftande politiska hållningar, Clara väntar deras andra barn och tillsammans är de ganska lyckliga. Jag var ju vart hän det barkar och jag har svårt att tro att författaren kommer att hitta sin förklaring, men berättelsen har ett sug som tog tag i mig direkt och så här långt tycker jag mycket om den.
Är det kanske någon som har läst hela och tycker annorlunda eller lika eller bara vill lägga till någonting klokt eller dumt så är det fritt fram i kommentarerna!
Tidigare har vi skrivit om tre av de nominerade böckerna här på bloggen, Kristina Sandbergs Att föda ett barn, Peter Thörnqvists Kioskvridning 140 grader och Aino Trosells Hjärtblad. De övriga nominerade är Magnus Florins Ränderna och Beate Grimsruds En dåre fri.
/Lisa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar