Huset vid moskén (2008) (ldr1) / Kader Abdolah

1960- och 1970-talet innebar en dramatisk epok i Irans moderna historia. Starka religiösa krafter tvingar till slut bort den regerande lite mer modernt västinriktade shahen och prästerskapet tar över makten under ledning av ayatolla Khomeini.

Detta skeende får vi som läsare uppleva via de familjer som bor i huset vid moskén i den lilla staden. Här lever Aga Jan, mattproducent och familjens överhuvud som styr och ställer såväl i familjen som i staden. Här finns Alsaberi, imamen och den blinde böneutroparen, moazzen. När imamen dör ersätts han av en tillfällig vikarie, en ung man med en mer konservativ religiös övertygelse. En biograf har byggts i staden och det är självaste Farah Diba, shanens hustru, som ska inviga den. Det är nu konfrontationen uppstår mellan det moderna och det traditionellt religiösa. Den gamla tryggheten slås sönder. Att försöka visa sig så rättrogen som möjligt innebär att människor till och med vänder sig mot sina egna, släkt och vänner. Familjerna i huset vid moskén drabbas alla av olika öden och endast rester av det som var finns kvar vid slutet av berättelsen.

Författaren Kader Abdolah, som egentligen är en pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahni, menar att han har skrivit boken för att den västerländska världen ska förstå… Han tvingades själv fly från Iran under denna tid och hamnade till slut i Holland där han nu bor och kan naturligtvis inte betraktas som helt neutral.

Huset vid moskén är en god berättelse i sig, med en sorglig men sann bakgrund. Fanatism och hård styrning av ett land har aldrig varit en bra lösning oavsett religion eller politisk inriktning. Det ser vi ju inte minst i det som händer i mellanöstern just nu och så även i Iran. Därför känns denna berättelse i hög grad aktuell och jag rekommenderar till läsning.

/Therese