Underjordiska timmar av Delphine de Vigan

I början är det små tecken. Mathilde märker att hennes arbetskamrater undviker hennes blick, en del har slutat hälsa på henne, samtal tystnar när hon kommer in i ett rum. Man glömmer att meddela henne att det är möte, man glömmer att ge henne viktig information. Underjordiska timmar handlar om mobbning på arbetsplatsen. Mathilde är en kvinna i 40-årsåldern som är ensamstående med tre barn. Hon har en bra tjänst på ett stort företag som sysslar med marknadsföring. Hon är inte direkt den man tror ska råka ut för något sådant, vilket ger upphov till den obehagliga tanken att det kunde varit vem som helst.

Så småningom förstår Mathilde att det är hennes närmaste chef, Jacques, som står bakom alltihop, och att anledningen är en ren bagatell. Mathilde är en stark person, som är fast besluten att inte låta sig knäckas. Det visar sig också att det fortfarande finns personer på jobbet som står på Mathildes sida och vill hjälpa henne. Skildringen av mobbningen känns väldigt realistisk, och ibland gör det nästan ont att läsa om det Mathilde utsätts för. Hennes chef använder sig av rent djävulska metoder för att utestänga henne från arbetet och från gemenskapen på arbetsplatsen. Ett avsnitt som särskilt fastnat hos mig är när Mathilde tar mod till sig och ringer Jacques, för att be om ett möte för att diskutera situationen.

Det blir tyst, tystnaden varar i några sekunder. Mathilde håller andan. [...] Hennes hjärta slår inte fortare. Hennes händer darrar inte. Hon är lugn och allt är fullständigt glasklart. Hon har fullföljt något. Men plötsligt börjar Jacques vråla:
-Jag förbjuder er att tala till mig i den tonen!
Hon förstår inte. Hon har inte höjt rösten. Inte en enda gång. Men Jacques upprepar det:
-Ni har ingen rätt att tala till mig i den tonen!
[...]Plötsligt förstår hon. Förstår vad han håller på med. Hans dörr står på vid gavel och han vrålar för att alla ska höra honom. Han upprepar:
-Jag förbjuder er att tala till mig i den tonen. Vad tar det åt er, människa? 

Alla runt omkring honom kommer att kunna vittna om att Mathilde Debord förolämpade honom i telefonen. Hon saknar ord. Det här kan bara inte vara sant.

Parallellt med historien om Mathilde får man också följa en man, Thibault, som arbetar som läkare. Han har nyligen, efter stor vånda, avslutat ett förhållande, och känner att hans arbete som läkare och patienterna han behandlar tar upp all hans tid och kraft. Man hoppas hela tiden medan man läser att de här två olyckliga människorna ska träffa varandra. Underjordiska timmar är en oerhört obehaglig och stark (men läsvärd!) skildring av en väldigt utsatt situation.

/Åsa