Spill – en damroman

I måndags var det dags för årets första bokcafé på Stadsbiblioteket. En av böckerna som jag tog med och tipsade om var fjolårets Augustprisvinnare, den underbara Spill av Sigrid Combüchen.

Det hela börjar med att författaren Sigrid Combüchen får ett brev från en äldre dam som tycker sig känna igen sig och sin familj på ett fotografi som hon sett i en av Combüchens böcker. Samtidigt passar hon på att kritisera författarens stil med att hon är medvetet obegriplig och starten på deras brevväxling blir knackig. För, mycket riktigt, flickan på bilden är hon – Hedwig Langemark. Nu pensionär bosatt i Spanien, då tonåring just på väg ut i världen.

Samtidigt som författaren börjar spinna en ny berättelse kring Hedda (som hon kallar henne) framträder en annan berättelse om Hedwig genom deras trevande brevväxlig. Sigrid Combüchen vill gärna hitta förspilld kvinnokraft och ett människoöde som gick i stå. Verklighetens Hedwig vill inte alls kännas vid den bilden. Och kanske har båda rätt. Även om bokens författare (som förstås inte är verklighetens Sigrid Combüchen, det betonas noga att allt är uppdiktat, även ”jag”) fantiserar vilt kring sin Hedda-figur, stämmer huvuddragen i hennes berättelse med det hon har fått veta genom brevväxlingen och en del egna efterforskningar. Hedda som flyttar från sin familj i Lund med alla dess problem. Den yngste brodern som är allvarligt sjuk. Fadern som är hård och bitter, och till på köpet också han sjuklig. Den undvikande och tysta mamman. De två äldre bröderna som är de som ska utbildas och satsas på. Heddas stora chans kommer när hon ändå får flytta till Stockholm och börja på tillskärarakademin. Att handarbeta kan vara nyttigt för en ung kvinna att kunna! Hon är sjutton år och lär sig snabbt att klara sig själv. Hon får ett par filmroller och träffar kärleken. Från det till ett giftermål med en helt annan man, som hon inte älskade, och ett liv som hemmafru – är det förspilld kvinnokraft? Tja, som sagt, det beror nog på hur man ser det.

Inledningsvis är det faktiskt ganska rörigt, precis som det nog verkar, med alla olika lager av fiktion. Men snart kommer man in i det, eller accepterar att man inte riktigt vet vad som är vad, och då är det härlig läsning!
/Lisa

PS. Det är lång kö på boken på biblioteket, men det går bra att låna den som e-bok.