Henrik Berggren har skrivit en diger och välskriven biografi över Olof Palme, som inte bara beskriver hans eget liv, utan även sina föräldrar och synnerhet sin farfar.
Ursprungligen från Holland invandrade släkten till Kalmar under 1500-talet, och släktens huvudmän var i flera generationer landssekretare, landshövdingens närmaste man .
Henrik Palme flyttade till Stockholm under slutet av 1800-talet. Han grundade en försäkringsrörelse, i vilken senare hans kusin Sven, Olofs farfar, ingick. Företaget blev mycket framgångsrikt fram till 1930-talet och var grunden för släktens högborgerliga livsföring. Farfadern, var radikal liberal i sin ungdom, och var mycket engagerad i rösträttsfrågan, men blev med tiden alltmer konservativ Boken ger en fin skildring av ett högborgerligt liv i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet.
Olofs föräldrar var engagerade i Högerpartiet, liksom även hans äldre bror Claes blev. Olof betraktades som underbarn och hans tidiga barndom präglades av ett omfattande sällskapsliv med sina farföräldrar och föräldrar, vilka hade stora våningar i samma hus på Östermalm. Man hade också ett sommarställe i Sörmland, Ånga en herrgård med 18 rum, dessutom besökte man ofta Shanghall, farmoderns gods i Lettland.Denna bekymmerslösa tid tog dock slut i och med att både farfadern och fadern dog i mitten av 1930-talet. Olof började skolan på Beskowska och senare i Sigtuna.
Efter studenten var han 1 år som utbytesstudent i USA och mötte en mer demokratisk livsstil än den högborgerligt svenska. Återkommen till Sverige började han läsa juridik och utbildade sig till reservofficer och blev engagerad i den internationella studentrörelsen. Han upplevde Pragkuppens konsekvenser för rörelsen och ingick ett skenäktenskap med en tjeckiska.
Hemma i Sverige närmar han sig successivt socialdemokratin och Tage Erlander får syn på honom och blir under 1950-talet statsministerns förtrogna för att 1968 själv bli statsminister.
Förutom en biografi är boken ett historiskt verk över de händelser och olika idéströmningar som präglade olika tidsepokerna från slutet av 1800-talet till Olof Palmes död. Rösträttsfrågan, förhållandet till Finland, 1950-talets motsägelsefulla tid, framstegsoptimism och ett ständigt hot om ett framtida kärnvapenkrig, pensionsfrågan, 1960-talets utbildningsreformer och spelet bakom, vänstervågen i slutet av 1960-talet och 1970-talets början, IB-affären, löntagarfondsdebatten var viktiga frågor under hans politiska aktiva tid. och som avhandlas utförligt.
Boken är ingen hagiografi utan behandlar såväl Olof Palmes svagheter som förtjänster och författaren visar upp honom som både idé- och realpolitiker.
/Nisse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar