
När jag tipsade om Döden på en blek häst på Café Bokstugan förra veckan, sa någon att det var en perfekt titel på en deckare. Boken skulle kunna kallas en deckare med övernaturliga inslag, eller kanske skräckdeckare, en beteckning som har börjat dyka upp lite här och var. Skildringen av Oxford är fantastisk och det märks att författaren bor där och känner till miljön hon skriver om. Universitetsområdet med dess gamla byggnader är en passande kuliss till den spännande och kusliga handlingen. Samspelet i den lilla grupp av klasskamrater och lärare som omger Maja är också väldigt skickligt beskrivet. Just universitetsmiljön och den sammansvetsade gruppen av studenter för tankarna till Donna Tartts Den hemliga historien och Curtis Sittenfelds I en klass för sig, som båda ligger på min ”bästa-någonsin-lista”.
Om jag ska säga något mindre positivt om boken, så blir det att den gott kunde varit lite längre. Jag är av naturen lätt misstänksam mot böcker som håller sig under 500 sidor, och Hellbergs slutar på ynkliga 314… Jag hade gärna dröjt mig kvar i den stämning som författaren bygger upp ett tag till, innan gåtans lösning avslöjas. Maja Grå figurerar även i Amanda Hellbergs debut Styggelsen, som jag genast ville läsa när jag hade slagit ihop Döden på en blek häst. Tyvärr var den utlånad, men den som väntar på något gott…
Det är så lustigt hur olika man tycker om samma bok. Själv tyckte jag inte alls om den här (http://feuerzeug.wordpress.com/2011/02/03/dodstrakigt-pa-en-blek-hast/), men de flesta andra verkar trivas bra i Hellbergs Oxford.
SvaraRadera