Upptäckten av currywursten

En man återkommer till Hamburg efter 12 år utomlands och går direkt till "Lena Brückers korvkiosk" för att få sin vanliga currywurst, bara för att upptäcka att kiosken inte finns kvar. Området som tidigare var fattigkvarter håller på att renoveras. När han till slut får fatt på Lena Brücker är det på ett ålderdomshem, hon har blivit blind men sitter där och stickar. Hur var det nu med Currywursten? frågar han hennne, Lugna dig säger hon, kom tillbaka med lite tårta, så ska jag berätta. Och så berättar hon om krigets sista dagar.

Då var hon drygt 40 år tjänstgjorde hon i en personalmatsal i Hamburg och träffade en flottist, 23 år gammal, som tjänstgjort i Narvik under kriget. Han hade kommit bort från sin trupp och hade inte någon större längtan att bli kanonmat under krigets slutskede. Båda var gifta på varsitt håll, men hon erbjöd honom att bo hos sig tills kriget tagit slut.

Större delen av boken behandlar deras kärleksrelation under krigets slutskede. Den ger en fin inblick i vanliga människors dagliga liv och den bestörtning de kände när de fick se bilderna från Auschwitz - att det var så illa hade de flesta inte kunnat tänka sig. Boken skildrar också de kaotiska förhållanden som rådde efter kriget, hur man överlevde med byteshandel och amerikanska cigaretter användes som pengar. Och hur Lena Brücker kom på receptet till Currywursten? Efter kriget blev hon sparkad från personalmatsalen. Maken kom hem, hon sparkade ut honom och startade en korvkiosk. Genom en slumpvis blandning av ingredienser fick hon fram den rätta smaken. Uwe Timm skriver trevligt, här nästan i skrönans form.
Boken i webbkatalogen
/Nisse