Anders Sparrman föddes i ett prästhem, men ett större intresse för vetenskap och medicin än guds allenarådande kraft, förde honom som en av Linnés lärjungar ut i världen som botaniker, zoolog och läkare. Han seglade till Ostindien och Kina, fick möjligheten att följa med på James Cooks upptäcktsresa till sydpolen och gjorde egna expeditioner för att samla och upptäcka, in i det ännu ganska outforskade Afrika. Väl tillbaka i Sverige igen utnämndes Anders Sparrman till medicine doktor, ledamot i Vetenskapsakademien och intendent för dess naturhistoriska samlingar, som han till stor del själv varit med och samlat in.
Anders Sparrman kunde blivit en stor man, med ett rykte som skulle kunnat ge eko ända in i våra dagar, men ödet ville annorlunda. Han valde att gå sin egen väg, vilket inte sågs som positivt av etablissemanget. Han anklagades för att vansköta museets samlingar och blev till slut fråntagen sin intendentjänst. Den sista delen av sitt liv tillbringade han som fattigläkare i Klara församling. Sin stora kärlek – husförståndarinnan Charlotta Fries - träffade han sent i livet och de levde tillsammans till hans död 1820. Anders Sparrman dog som en fattig man, utan egna tillgångar. Det fanns inte ens pengar till en egen begravningsplats.
Namnet och personen föll sedan i glömska tills författaren Per Wästberg lyckades ärva Anders Sparrmans förvaringskista och han väcks till liv på nytt i denna poetiska men tragiska roman om en människa som spåddes en storslagen framtid, men som dog i fattigdom och glömska.
Boken i webbkatalogen
/Therese
fredag 14 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar