Bara de ljusa minnen vi fått tack vare Stan Lee lyser upp den dunkla sorgen över hans bortgång. Det värmer oss att minnas hur stort hjärta han hade. Hur samvetsfullt ansvarskännande, som Peter Parker. Hur jämlikt inkluderande av alla annorlunda, som Xavier. Hur fördomsfritt välkomnande av mångfald, som T'Challa. I direkt motsats till de vi är i våra sämsta stunder, då vår misstro isolerar oss från varandra, representerar Stan Lee empatisk hoppfull tro på det bästa inom oss, vilket innebär att alla kan bli superhjältar. Till och med en tanig, fattig, tonårig vetenskapsnörd från Queens. Till och med en skygg, socialt avig forskare som har svårt att hantera starka känslor, som rädsla och ilska. Jag lyfter mitt glas för Stan Lee, tidernas främste serieskapare inom superhjältegenren. Excelsior!/Johan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar