Naja Marie Aidt är en dansk författare, hon har skrivit romaner och poesi, och tilldelats flera litterära priser. Numera är hon bosatt i New York med sin familj. De två sönerna från första äktenskapet samt föräldrar och syskon finns kvar i Danmark. Naja Marie är hemma på besök hos sina föräldrar när hon får samtalet om sonen Carls olycka. Det är Carls pappa som ringer och säger att hon måste komma till Rigshospitalet i Köpenhamn. 25-årige Carl har fått en psykos efter att ha tagit droger, och hoppat från ett fönster på fjärde våningen. Han ligger nu i respirator på sjukhuset, men väntas inte överleva. Boken är skriven efter Carls död, under sorgens olika faser. Den består av fragment av text, med en längre sammanhållen berättelse som röd tråd. Däremellan finns stycken bestående bara av den råa sorgens uttryck, text utan skiljetecken som bara maler på, som tankar i huvudet hos den som sörjer. Där finns också stycken av nykter och nästan kall klarhet, redogörelser med detaljer och tidsangivelser. Naja Marie tar hjälp av litteraturen i sin sorg, hon söker sig till andra författare som skrivit om förluster. Från de gamla grekerna till Joan Didion letar hon efter igenkänning och svar. Bland annat citerar hon ur CS Lewis bok Anteckningar under dagar av sorg, som jag skrev om här.
Boken är bitvis jobbig att läsa, men jag tyckte ändå den var givande och läsvärd. Ämnet är ju allmängiltigt och berör oss alla. Många av oss har upplevt förluster, vi kommer alla att göra det, och vi kommer också att möta andra människor i sorg.
/Åsa
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar