Främlingen av Harlan Coben

Harlan Coben är en produktiv herre, han har gett ut runt 30 böcker genom åren. Men jag har inte lyckats läsa en enda, tills nu. Jag var liksom på humör för något lättsmält men ändå spännande. Då tänkte jag att det var dags att ge Coben en chans.
I den nya boken, Främlingen, får vi möta Adam. En man i sina bästa år, två pojkar och en vacker och omtyckt fru. Corinne är så perfekt tycker Adam, han kan knappt förstå att han hade en sådan tur, att hon föll just för honom. Livet är lite så där lagom rosaskimrande amerikansk villa i välmående förort om ni förstår vilken bild som målas upp. Redan där förstår man som läsare att den här idyllen ska någon slå i spillror.
När vi kommer in i handlingen så befinner vi oss bredvid Adam på ett slags föräldramöte eller föreningsmöte där det gäller vem av deras barn som ska bli uttagna i årets lag. Det är heta känslor och lagom dålig stämning. Men Adam får fram det han vill ha sagt, och känner sig rätt så nöjd med att han dessutom lyckades klämma åt en av tränarna. Just då kommer det en främling fram till Adam och viskar något i hans öra. Något som rör Corinne. Något som ställer hela deras liv på ända. Adam blir för ett ögonblick mer vilsen än ett bortsprunget barn i en livsmedelsbutik. Men han bestämmer sig snart för att konfrontera sin fru med det främlingen har sagt. Så plötsligt försvinner Corinne. Hon är spårlöst borta med bara ett sms att hålla fast vid.
Tiden går, och Adam blir mer och mer desperat. Vad det som främlingen viskat sant? Var är Corinne? Och vem är främlingen? Långsamt börjar Adam nysta i både sitt eget liv och andras. Snart visar det sig att den mystiske främlingen verkar ha varit rätt så upptagen i det lilla samhället. Hur många hemligheter klarar en stad av? Snart pyr det överallt och i elden finns ingenstans att fly.
Cobens bok är en lagom nagelbitande sak, som puttrar på i maklig takt, men ändå så att jag ivrigt bläddrar vidare för att se hur det går. Jag är inte helt överrens med slutet, jag hade kanske väntat mig något annat. Men ibland när man ska läsa en bok, så vill i alla fall jag låta hjärnan vila en stund och bara gotta ner mig i en lagom bra berättelse. Harlan Cobens Främlingen ger mig just det. Och jag tror nog att jag vill bekanta mig med hans andra böcker. Det är dessutom snart påsk, så passa på att låna hem denna som påskekrim!

/ Malin