Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 7 april 2014

"Du vet väl om att du är värdefull"

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du


Så inleds psalmen som Stefan Lindbergs roman lånat sin titel ifrån, och det är nästan omöjligt att inte höra den spelas upp inom sig gång på gång under läsningen. Lite falskt klingar den dock med tanke på bokens huvudperson, som aldrig får höra hur värdefull och älskad hon är, och inte heller själv verkar se något värde i sin egen person.

Malin är strax över tjugo, och gick ut gymnasiet för ett par år sen. Nu sitter hon i kassan på ICA och funderar på när livet ska börja. Hon inleder en relation med sin chef, men ingen av dem verkar veta riktigt vad de vill med förhållandet, det händer liksom bara. Malins mamma är sjukskriven för en arbetsskada, och på många sätt är deras förhållande omvänt, det är ofta dottern som stöttar sin mamma. Det finns också en barndomskompis, en kille med flera diagnoser och problematiskt förhållande till sina föräldrar, som Malin liksom bara av gammal vana fortsätter hjälpa och peppa.

Man får känslan av att hon egentligen vill bort från småstaden och sitt liv där, men kanske inte riktigt vågar ta steget. Kanske är det för deras skull, dem som hon måste finnas där för, eller så använder hon bara dem som en ursäkt för att bli kvar. Handlingen är inte märkvärdig eller unik på något sätt. Det som skildras är en kort period - en sommar - en inblick i en ung kvinnas liv. Ett nyktert konstaterande att ”såhär är det” för en del människor, inte dömande, inte förhärligande.

Malin är en skarp iakttagare och snabbtänkt, inget undgår hennes blick och hennes kommentarer. På många sätt verkar hon äldre och mer erfaren än sin dryga 20 år. Samtidigt verkar hon nästan lite avtrubbad, som om hon sett för mycket, som om ingenting berör henne längre. Malin är så tydligt utmejslad, hennes tankar och iakttagelser så skarpa och på pricken, att man nästan glömmer att det är en roman. Språket är sparsmakat men känns alltid genomtänkt. Formuleringarna är knivskarpa, inte ett ord saknas och inget ord är överflödigt.

/Åsa

PS! Glöm inte Café Bokstugan ikväll kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Temat är ”Tove Jansson – mer än mumin”. Som vanligt blir det bokutlottning och fika för liten slant! Välkomna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar