Humor definieras som ”sinne för det roliga, förmåga att identifiera och med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter; förmåga att skämta och uppskatta skämt.” enligt Nationalencyklopedin. Att locka till skratt, oavsett om man skrattar med eller åt, kan ses som det främsta syftet för genren humor/komedi. Och som jag nämnde inledningsvis finns det en mängd stilar inom humorgenren, galghumor (=svart, sjuk humor), ordlekar, ironi, parodi (=förlöjligande), lyteskomik m.m. Komedin kan ses som motsats till tragedin, som under antiken ansågs som mer betydande och högre ställt än komedin. Till exempel menade Aristoteles att komedin ”inte väcker till eftertanke eller skänker rening hos publiken samt att den avbildar sämre människor”.
Så vad finns då i bibliotekets hyllor som i bästa fall kan få oss att skratta tills tårarna sprutar? I magasinet finns humoristiska pärlor av bland andra Albert Engström, Oskar Andersson, Hans Alfredson och Tage Danielsson, Kar de Mumma samt klassikern ”Tre män i en båt” av Jerome K. Jerome, som ofta används till bokcirklar och boksamtal. Douglas Adams science fictonserie ”Liftarens guide till galaxen” och har även inslag av humor.
En författare som producerat en stor mängd böcker inom humorgenren är P.G Wodehouse. Född 1881, debuterade redan 1902 med tonårsboken ”I knipa : berättelse för pojkar”. Han skrev för tidskrifter och medverkade som radiokåsör, men det var med de dråpliga historierna om Psmith, Jeeves, Bertie Wooster, Lord Emsworth m.fl. som han nådde stor framgång med. Överklassmiljön, den torra engelska humorn och de löjliga upptågen kännetecknar och sammanfattar Wodehouses stil. Ofta framställdes överklassfolket som naiva och korkade då deras betjänter fick stå för intelligensen och lösningarna. Mest känd är han för böckerna om aristokraten Bertie Wooster och hans betjänt Jeeves. Paret förekommer i elva romaner och otaliga noveller (som producerades mellan 1917-1960) och anses därför vara ett klassiskt litteraturpar inom den brittiska litteraturen. Wodehouse arbetade även flitigt med referenser till andra författare, filosofer samt mytologiska skrifter.
Men visst finns det samtida författare som intresserar sig för genren roliga böcker t ex: Arto Paasilinna, Karin Brunk-Holmqvist, Fredrik Backman, Jonas Jonasson, Andrew Kaufman, Kalle Lind, Catharina Ingelman-Sundberg med sin fyndiga roman ”Kaffe med rån” som nu i vår fortsättes av ”Låna är silver, råna är guld”, Cecilia Hagens ”Kulla-Gulla-böckerna”, Sara Paborn, Katarina Mazetti, för att bara nämna några…
Den norske författaren Erlend Loe har blivit berömd för sin speciella humor och böcker med ibland absurda drag. Recensenterna är ofta oense gällande Loe, vissa hyllar honom för hans förmåga att fånga upp teman och händelser från idag och skildra dem till absurdum medan andra anser att hans romaner tenderar till att vara för ”barnsliga”. Loe debuterade 1993 med romanen ”Blåst” där en ung man får en sambo, utan att ha någon aning om hur det egentligen gick till. ”Naiv super” nådde internationell framgång och blev översatt till ett flertal språk. Här följer vi en man som genomgår en tjugofemårskris och hanterar den genom att skaffa sig en så kallad ”bultbräda”, som i första hand fungerar som en leksak för små, små barn, men som blir till tjugofemåringens terapiinstrument. Värd att nämna är även ”Doppler”, från 2004, som innehåller en stor dos civilisationskritik, där en man som tröttnat på storstadens hets flyttar till skogs och blir vän med en älg, fortsätts av ”Volvo Lastvagnar”, 2006. Gemensamt för alla hans romaner är de mycket säregna och udda karaktärerna som ofta bär på en helt egen livsfilosofi, ofta skild från det som betraktas som norm. Loe skriver även humoristiska och framgångsrika barnböcker om figuren Kurt. I vår utkommer romanen ”Inventering” som beskrivs som ”en galet rolig och absurd berättelse om en poet som går bärsärkagång.”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar