Den ärliga bedragaren Tove Jansson

Katri Kling är en 25-årig kvinna med ett intresse pengar och siffror som bor med sin tio år yngre bror Mars, samt en vargliknande hund över handelsboden i den lilla byn Västerby. Byns invånare har svårt för Katris brutala ärlighet och ser henne som en märklig ensamvarg medan barnen skriker glåpord efter henne och utmålar henne till häxa på grund av sina gula, nästan omänskliga, ögon.

Det har snöat oavbrutet i en månads tid, ett vitt vinterlandskap breder ut sig över staden. I ett stort ljusgrått hus (även kallat kaninhuset) bor det en gammal och tämligen folkskygg, välbärgad dam vid namn Anna Aemelin. Hon arbetar som illustratör och har illustrerat en rad populära barnböcker där det vanligaste motivet är blommiga kaniner. Kaninhuset är nedsläckt och fröken Aemelin visar sig mycket sällan vintertid. Maten blir hemlevererad från handelsboden och städhjälp kommer en gång i veckan samt en mängd brev från barn som läst och älskat hennes böcker, brev som besvärar henne och som hon inte mäktar med att svara på... Tidigt i berättelsen får vi veta att Katri Kling har som avsikt att flytta in i kaninhuset tillsammans med sin bror, men för att kunna göra det måste hon vinna Annas förtroende...

Katri nästlar sig efter hand in i Annas Aemelins liv och Anna verkar fascineras och skräms av den unga kvinnans fullständiga ärlighet och mystik. Efter hand tar Katri fler och fler beslut rörande till exempel husreparationer, kostnader och inköpslistor. Katris bror Mats, hjälper också till i Annas hus och nästan omedelbart uppstår en vänskap mellan dem, de möts i litteraturen, då Anna lånar ut äventyrsromaner som Mats slukar. Efter ett mystiskt inbrott i Annas hus tas det ett hastigt beslut att Katri och Mats ska flytta in i kaninhuset för att hjälpa till och erbjuda trygghet. Flytten bidrar till att byn återigen tisslar och tasslar om de besynnerliga kvinnorna. Flytten bidrar dessutom till att hela Anna Aemelins tillvaro förändras… Vad händer egentligen i det gamla kaninhuset?

Tove Jansson har själv sagt att hon ser sig själv i båda karaktärerna, problematiken kring besvarandet av beundrarbrev är ett exempel på något som även Tove hade svårigheter med. Hon ansåg att det var tidskrävande eftersom hon ville svara alla barn långt och personligt. Därför föreslog hon att "författarlagen" skulle inrättas, en lag som befriade alla författare under skapandeprocessen.
/Sara