Stenhjärta av Katarina Wennstam

En ny spänningsroman av en av våra mesta samhällsdebattörer inom skönlitteratur – hon skriver alltid om aktuella ämnen som berör övergrepp i en eller annan form. Ofta handlar det om våld i nära relationer – kvinnomisshandel, hedersvåld, eller homofobt våld – eller som nu; något av det mest förbjudna… våld mot spädbarn inom den närmaste kretsen. Det gör direkt ont i magtrakten att läsa om något nog så påhittat, men som ändå är - för alldeles för många spädbarn – en verklighet som det talas ganska tyst om.

Här rusar i alla fall en mamma in på en akutmottagning med ett till synes livlöst barn med andningssvårigheter. Hennes man och övriga två barn finns också i bakgrunden när man till slut konstaterar kraftig hjärnblödning. Som resultat av yttre våld. Som gett för kraftig hjärnskakning av en 6 månader gammal hjärna som inte klarar skakningar. Ovanpå det upptäckts så småningom fullt med något äldre frakturer på både armar, ben och bröstkorg – allt talar för Shaken Baby Syndrome. Men vem i all världen har skakat ett värnlöst spädbarn så våldsamt att allting bara går av..? Ja, usch, man mår nästan illa.

Till synes ett enkelt fall kan jag som läsare tänka först. Hur många möjliga gärningsmän kan det finnas?… Men – som det senare kommer att visa sig, för både kriminalkommissarie Charlotta och advokat och målsägarbiträde Shirin, finns det fler möjliga namn än man vill ha i en sådan här utredning. Båda föräldrarna häktas förstås direkt, även om det mesta ljuset faller på den store, starke maken som förefaller osedvanligt avtrubbad kring det som skett. Men det finns också ett sexårigt syskon, och ett nioårigt, som visar sig ha problem i skolan med dåligt kontrollerad aggressivitet bl a, och som bevisligen hatar sin lilla syster. Det finns också en mormor och en farmor som varit ensamma med barnet, och dessutom en försvunnen barnflicka.

En svår nöt blir det att knäcka, för de båda kvinnor som satts att försöka nysta fram sanningen som döljs bakom alla oklarheter. Båda dessa kvinnor får vi samtidigt följa i deras egna privata relationsproblem – Shirins äktenskap knakar ordentligt, medan Charlottas fru pressar henne på förhållandet till hennes döende mamma. Det finns inga enkla svar på något, bara en massa svåra frågor som väcker nya. Och det är väl just det som är ett av kriterierna på en bra bok? Här ventileras flera sådana, och även om det kan kännas som tung och dyster läsning så är det absolut läsvärd sådan. För det finns ljus i tunneln, om än inte för lilla Gloria.
Och vem är det egentligen som har ett hjärta av sten? Eller är det bara ett utslag av att det kan brista för vem som helst, om man inte söker stöd och hjälp i tid?

/Tuija