”Americanah” av Chimamanda Ngozi Adichie

Ifemelu och Obinze är två ungdomar som möts redan på gymnasiet och blir förälskade. De lever i Nigeria på 1990-talet, ett land som styrs av en militärjunta. Människorna som lever där drömmer om att flytta utomlands, till Amerika eller Europa. Man talar helst engelska och beundrar det västerländska. Ifemelu lämnar Nigeria och åker till USA för att kunna slutföra sina studier. Tanken är Obinze ska komma efter så småningom. Så blir det inte. Den 11 september kommer emellan och afrikanska män kan inte längre få visum till USA. Istället hamnar Obinze i England som papperslös. Han hankar sig fram och kan arbeta en tid men blir till slut deporterad tillbaka till Nigeria. Ifemelu har en tuff första tid i USA men lyckas bra. Forskartjänst vid Princeton och sambo med en (svart) amerikan – både ”green card” och amerikanskt pass. Obinze gör däremot lycka i Nigeria och blir en rik man.

Att leva i USA gör Ifemelu för första gången medveten om sin hudfärg och rasdiskrimineringarna. Hon blir en iakttagare till alla dessa, ibland små och subtila, skillnaderna mellan svart och vit, svart afrikan och svart amerikan. Hon startar en uppmärksammad blogg om ras (”race”) under tiden i USA. Så ”Americanah” är i grunden en kärlekshistoria om Ifemelu och Obinze men det genomgående temat i boken är ras och kultur. Detta på ett sätt som jag (som vit nordbo) upplever som svårt att relatera till ibland. Men det är intressant och Adichie skriver väl, berättar bra och man läser med nöje.

Så skälen till att läsa ”Americanah” är många: om livet och människor i ett afrikanskt land, kärleken som löper som en röd tråd, att vara papperslös i Europa och att vara svart invandrare i USA. Adichie har även skrivit ”En halv gul sol” också det en kärlekshistoria som utspelar sig under Biafra-kriget.

/ Carina