Skräckdeckare utan skräck

”Snögloben” är Amanda Hellbergs fjärde bok om Maja Grå, den svenska tjejen som bor i Oxford och har förmågan att se saker ingen annan ser. Hellbergs namn har för mig blivit synonymt med genren ”skräckdeckare”. Jag har läst de tre tidigare böckerna, och tycker fortfarande att den första, ”Styggelsen”, står i en klass för sig med sina mystiska och mytiska undertoner från 40-tal och nutid. Den andra, ”Döden på en blek häst”, håller också hög klass med mystik i akademiska miljöer och ”Den hemliga historien”-vibbar, medan den tredje, ”Tistelblomman”, tappar lite av stämningen trots ”haunted house-temat”...

Maja ingår numera i Oxfordpolisens insatsgrupp för särskilt våldsamma fall, som hon bistår med sina synska iakttagelser. En snöig natt kallas de till ett slott där ett bröllop med prominenta gäster ägt rum tidigare på dagen. Mitt i natten hittas brudgummen mördad på ett bestialiskt sätt, och det enda vittnet är bruden som förstås är i djup chock och inte kontaktbar. Fallet visar sig ha anknytning till några pojkmord som begicks 20 år tidigare och aldrig klarades upp. En av de mördade pojkarna var bror till Majas sambo Jack...

Här blir historien mer av en deckare - och det inte ens en särskilt bra sådan... Majas polisiära medverkan känns högst tveksam, och för oss som är hemmastadda i deckargenren, skildras inte utredningsarbetet särskilt trovärdigt heller... Amanda Hellberg är ju fantastisk på att bygga upp en läskig stämning och skildra känslor av skräck och ibland äckel. Detta syns då och då också i ”Snögloben”, men hinner liksom inte ta fart... Denna bok - liksom hennes tidigare - är anspråkslös i sidantal, och hade nog vunnit på att vissa skeenden utvecklats och tillåtits ta tid. Men det är en bra intrig och ett spännande persongalleri, och sammantaget en snabbläst och underhållande bok.

/Åsa