Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten saknar sitt Finistère. I den nyutkomna loggboken Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag har hon sedan en tid tillbaka tvingats flyttat ifrån sitt hus med tillhörande prunkande trädgård och istället bosatt sig i en dyster lägenhet i en (som hon själv beskriver det) "blytung hamnstad med bunkrar och skyddsrum från andra världskriget". Här umgås hon framförallt med familjen Tejp, åker på roadtrips och förundras över den 60-åriga damen som bor i sin bil utanför det lokala köpcentrat. Men Bodil har lessnat på sitt Frankrike och försöker förgäves att sälja sin bostad. Arbetslösheten i landet ökar och vass och befogad kritik riktas bland annat mot politikerna Nicolas Sarkozy och Jean-Marie Le Pen med dotter. Hon återvänder så småningom till Sverige och hon flyttar in en andrahandslägenhet i Stockholm där vi får följa hennes fortsatta vardagsbetraktelser. Jag älskar Bodil Malmsten, helhjärtat, på grund av många anledningar: hon är rak, underfundig, gnällig och alldeles, alldeles underbar. Loggböckerna påminner lite om Barbro Lindgrens iakttagelser från Öland med livet-går-sin-stilla-lunk som tema, dock är Bodils ton något syrligare. Hittills har det blivit fyra loggböcker med Bodil Malmsten och alla är precis lika oemotståndliga med fotografier som hon själv har bidragit med.

/Sara