I och med årets hyllning till August Strindberg har jag nyligen läst den välkända pjäsen Fadren. Den skrevs i januari 1887. Senare det året skickade Strindberg in en skilsmässoansökan då han misstänkte att hans dåvarande fru, Siri von Essen varit otrogen mot honom. Dessa händelser kom att spegla förhållandet samt kontrasterna mellan kvinna och man i Fadren.
Personerna i sorgespelet är Ryttmästarn, hans hustru Laura, hans dotter Bertha, Doktor Östermark, Pastorn, Amman samt de mindre rollerna Nöjd och Kalfaktorn. Konflikten i pjäsen gäller dotterns framtida utbildning och vem som tar sig rätten över att bestämma den. Ryttmästaren värderar naturvetenskapen högt och anser därför att Bertha ska bli lärare. Modern vill däremot att barnet ska få utlopp för sin kreativitet och ser hellre att Bertha blir målarinna. Vad Bertha själv önskar eller vill, verkar vara oviktigt för båda föräldrarna vars största önskan är att få sin egen vilja igenom.
Ryttmästarn är en mycket egocentrisk figur som försöker forma sin dotter efter sig själv. Han saknar fram för allt faderskänslor och sätter sig själv främst i alla lägen. Han anser dessutom att hans vilja är familjens lag och gör sig själv till ett offer för den hysteriska och manipulativa hustrun. Hustrun Laura spelar på hans labila sinne genom att plantera följande tanke i Ryttmästarn: tänk om inte Bertha är hans egentliga dotter?
Fadren på Intima teatern 1908. |
För den som vill ha mer av Fadren kommer pjäsen att sändas i SVT under julhelgen, något att se fram emot! Tills dess kan ni botanisera bland Strindbergs övriga pjäser på biblioteket samt lyssna på radioteater i P1.
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar