I måndags var det dags för vårens sista träff med stadsbibliotekets bokcirklar. Kvällen till ära träffades vi allihop i bibliotekets trädgård, och diskuterade Marguerite Duras ”Älskaren”. Boken bygger delvis på självbiografiskt stoff, utspelar sig i Franska Indokina strax före och under andra världskriget, och berättar kärlekshistorien mellan den femtonåriga franska flickan och den äldre, rika kinesen. Relationen inleds när de träffas på färjan över Mekongfloden, en dag när hon är på väg till skolan. Det finns dock många komplikationer; rikedom, hudfärg och kulturella skillnader är bara några...
Flera av oss hade fäst sig vid det poetiska och vackra språket, som nästan böljar fram, och ibland är mer lyrik än prosa. Berättartekniskt så byter Duras ofta tempus och berättarperson – detta tror vi är ett högst medvetet grepp. Ett annat genomgående drag är att mycket förblir outsagt eller bara antyds eller nämns i förbigående. Vissa scener och händelser återkommer hon dock till upprepade gånger, men alltid med något tillägg, som om minnet fördjupas efter hand som hon berättar.
Vi pratade också om relationen mellan flickan och mannen. Den verkar ojämlik på olika sätt. Han är man, rik och äldre än henne, men ändå verkar hon ha makt över honom eftersom hon är vit och tillhör kolonialklassen. Hans känslor verkar också uppriktiga, medan hon intalar sig själv att hon bara träffar honom för pengarnas skull, som hennes familj behöver. Förhållandet mellan flickan och modern verkar också problematiskt, och kan närmast liknas vid någon slags hatkärlek. Man får ingen fullständig bakgrund, men förstår att modern drabbats hårt som blivit änka tidigt, och använt alla familjens sparpengar till en jordlott som visar sig vara värdelös. Hon kan upplevas som känslokall, men kanske är hon snarare utarbetad och har stängt av sina känslor.
Det finns många bottnar i den här historien, mycket känns symboliskt laddat. Kinesen kallas bland annat ”smärtomannen”, vilket sannolikt är en koppling till den lidande Jesus på korset. Paret kan också ses som symboler för ockupationsmakten och den ockuperade. Bokens tema kan sägas vara överträdelser – av regler, normer och tabun av olika slag. Några av oss tyckte titeln var lite missledande, man hade kanske förväntat sig en mer traditionell kärleks- eller passionshistoria. I förordet till den nya pocketutgåvan sägs dock att ordet ”älskaren” har en mer allmän betydelse på franska, det behöver alltså inte bara gälla förhållandet mellan man och kvinna, utan kan till exempel också gälla mor och dotter…
/BG, Ida, Sara och Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar