Så kunde hon då inte låta bli att skriva en uppföljare till storsäljaren ”Livet efter dig” – trots att hon absolut inte tänkt göra det! Men efter att läsare i åratal frågat och undrat, så klack det plötsligt till i henne en tidig morgon - helt plötsligt bara visste hon vad som hänt Lou och hennes närmaste, och satte igång att skriva ned det i en hast. Och resultatet har jag just lämnat bakom mig, och det blev en känslosam resa även denna gång. Efter att Lou lämnat Will och hans öde bakom sig rent tidsmässigt, försöker hon lappa ihop det som en gång varit hon. Arton månader efter att Will valde att avsluta sitt liv, lever hon ensamt och en smula tröstlöst i sin lägenhet i London, med bara minnen som sällskap. Hon jobbar i en flygplatsbar och vet inte riktigt hur hon ska gå vidare med sitt liv, när hon av misstag ramlar ned från sitt tak. Men överlever, mirakulöst nog. När hon senare, som konvalescent, försöker läka alla sina fysiska och psykiska sår hamnar hon bl a i en samtalsgrupp för efterlevande, som hon inte tycker sig känna något gemensamt med. Men när hon en dag ser vem som hämtar den unge Jake från gruppen, och inser att det är ambulansmannen som bokstavligen räddade livet på henne, så börjar en resa mot ett mer komplicerat liv, där hon mot sin vilja dras till denne Sam, som kanske skulle kunna vara den kärlek i livet hon inte längre har kvar – men är hon mogen för det? Och som om livet inte blir komplicerat nog, så kliver en ung tjej in genom hennes dörr, som dessutom visar sig vara Wills dotter! Hur…??
Ja, allt får sin förklaring, och det är många turer kring det mesta – vilket verkligen kännetecknar Moyes berättarstil – men det blir, naturligtvis, bladvändare av även denna roman, och det är spännande och småromantiskt precis som det brukar. Hög feelgoodfaktor utlovas!
/Tuija
Inlägg
