Jenny Erpenbeck är en tysk författare, och boken utspelar sig i Berlin. Där möter vi Richard, som är nybliven pensionär. Han var i många år professor vid Humboldtuniversitetet. Arbetet var för honom en stor och viktig del av hans liv. Nu måste han vänja sig en helt ny tillvaro, och han känner sig onyttig och vet inte riktigt var han ska göra med all tid han plötsligt har fått. Han bor ensam i ett stort hus i forna östberlin sedan hans fru gick bort, och de hade inga barn.
En dag ser han på nyheterna om en grupp afrikanska flyktingar som slagit läger på Alexanderplatz, i protest mot att de inte får uppehållstillstånd så att de kan arbeta. Richard följer männens öde, och får reda på att de inhysts i ett f.d. ålderdomshem i närheten av där han bor. Han beger sig dit och börjar prata med männen. Han börjar gå dit regelbundet och engagerar sig deras livsöden.
Richard försöker också hjälpa flyktingarna, i kontakten med myndigheter och advokater. Plötsligt får hans liv en ny mening och han får återigen mål och rutiner i tillvaron. Men allt är mer komplicerat än det först verkar. Och en god vilja räcker inte alltid och goda gärningar belönas inte alltid med gott.
Inför den här boken har författaren gjort intervjuer med flyktingar. Och det märks, ibland känns den mer som ett reportage än en roman. Det blir ändå inte moraliserande, det är inga tillrättalagda slut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar