Kanske inte sedan J.D. Salinger har det funnits en författare som kunnat trollbinda på det sätt Tallent gör i My Absolute Darling. En bok många gånger vacker som en hoppfylld dröm, om en flicka vars inre styrka hjälper inte bara henne utan även oss läsare, som känner att det kunde ha varit vi. Tallent uttrycker sådant vi önskar vi kunde sätta ord på; hans beskrivning av flickan och de vänner som kommer henne nära låter oss veta att vi inte är ensamma.Flickan vi får följa står på tröskeln till vuxenlivet och försöker finna sin roll i en förvirrande vuxenvärld. Hon skapar sig en egen identitet, kallar sig Turtle, söker sig till en ny sorts närhet utanför sin familj. Hon vill inte se sig själv som offer och hatar sin pappa för att han utsatt henne för sexuella övergrepp, men samtidigt håller hon av honom och hatar sig själv för det. Då hon upptäcker vänskap hon inte visste fanns och känner sig inkluderad i en ny sorts kärlek öppnar sig en ny värld för henne, en värld av kärlek än mer förvirrande än pappans värld av hat. Efter att mamman gått bort har pappan blivit någon för vilken bara de värsta scenarierna är tänkbara. Så han beväpnar sin dotter, tränar henne till att bli en överlevare, lär henne att inte lita på någon, förbereder henne för en annalkande katastrof. Dottern tar efter honom i allt. Hennes självförakt och den ilska hon vänder mot kvinnor bottnar i pappans kvinnohat och förminskning av henne. Då hon gör upp med honom är det som en uppenbarelse, för dem båda.
Det är svårt att göra den här boken rättvisa, vilka lovord man än använder. En bländande reflektion av tonårstidens virrvarr av smärta och upprymdhet och om det livsviktiga i att kunna få känna samhörighet och tillit och att ha mod att stå emot andras förväntningar, vare sig det gäller det grupptryck vi utstår utanför hemmet eller krav från ens familj. Fullkomligt briljant.
/Johan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar