Earthseed series av Octavia E. Butler

Få böcker ligger mig varmare om hjärtat än Octavia E. Butlers Parable of the Sower och Parable of the Talents. Tillsammans med Joyce Carol Oates, Ursula K. Le Guin och Theodore Sturgeon är Butler min favoritförfattare, och när jag upptäckte hennes böcker 2006 var Parable of the Sower den första jag läste. Sedan dess har allting annat hamnat i dess skugga.

Under 2020-talet uppstår ett nytt fenomen, hyperempatiska ungdomar som upplever bevittnad njutning eller smärta, mental eller fysisk, exakt som sin egen. Lauren är en av dessa ungdomar, en afroamerikan som överlevt då det amerikanska samhället kollapsat på grund av klimatförändringar. Hon har växt upp i en gated community, ett inhägnat samhälle med större autonomi än dagens grindsamhällen, isolerat från anarkin utanför. Då hon närmar sig vuxenlivet börjar hon utveckla en personlig övertygelse, inspirerad av Darwins böcker om evolutionen, som ger henne hopp. Denna tro blir grunden för en religion, Earthseed, som snart sprider sig hos andra som desillusionerats av tidigare generationers system och hierarkier.

Laurens hem attackeras och hon drivs på flykt med andra överlevare. Alla minoriteter, såväl religiösa som etniska, förföljs av rasistiska högerextrema militanta grupper som tagit över det laglösa samhället. För då alla resurser sinar har samhället hemfallit åt ett kaos där brutalitet härskar. Lauren blir snart en symbol för de unga som ser sin uppgift att föra människorna bort från en dödsdömd planet för att börja om, mogna och nå nästa steg i evolutionen. Men historien upprepas innan de hinner upprätta en ny civilisation. I Parable of the Talents, en mörkare bok än den första, förs anhängarna under 2030-talet till koncentrationsläger där de måste kämpa för sin tro på att historiens mönster kan brytas.

Earthseed-böckerna är på många sätt enastående. De har en poetisk ådra med hög puls, filosofisk insiktsfullhet, uppslukande handling, nyanserade karaktärer, en berättelse som stimulerar både känsla och intellekt. Jag föll handlöst, redan efter första kapitlet av första boken, för både berättaren och berättelsen. Att dessa böcker, som skrevs på 1990-talet, fått ny aktualitet idag är något man kan läsa om i en fascinerande artikel i the New Yorker. Det är två tidlösa, i mina ögon fulländade böcker med brinnande angelägenhet, de bästa science fiction-romaner jag läst. Vad gäller berättelser som utspelar sig i framtiden finns det inga böcker jag rekommenderar mer än dessa.

/Johan