Offermossen av Susanne Jansson

I Susanne Janssons debutroman färdas vi till Mossmarken, en plats höljd i dimmor, höga träd och ständigt gungade marker. Om Mossmarken har det i alla tider viskats i bygden. Viskningar om att det mossen tar, det kan även komma tillbaka för att locka dig i fördärvet.
Tillbaka hit kommer Nathalie, en ung biolog som ska jobba med sin avhandling om våtmarker och just här ska hon utföra sitt fältexperiment. Snart förstår vi dock att Nathalie har varit i Mossmarken förut. Hon är en återvändare med ett brokigt förflutet, men Nathalie planerar att flyga under radarn för att få svar på de frågor som för så länge sedan brändes in i henne. Ingen vet att hon är tillbaka, den flicka hon var när hon lämnade sitt barndomshem är inte den kvinna hon är idag.

Men snart så går allting fruktansvärt fel, och en kropp hittas i mossen inte långt ifrån Nathalies lilla hyrda stuga. Och så dras snaran långsamt åt, både hos Nathalie med även hos bygdens invånare, när Mossmarken verkar ha vaknat igen..
Det här blir en spännande resa, så där pass nagelbitande att en helt enkelt måste läsa klart för att se hur det ska gå. Offermossen är en berättelse om sankmarker, ond bråd död, om en barndom som stannade upp och om dimman som långsamt slingrar sig runt dina fötter samtidigt som du tappar grepp om tid och rum.

En perfekt berättelse att smyga ner i strandväskan i sommar eller att avnjuta i soffan en regnig dag. Om ni som jag är svag för böcker om en hembygd som aldrig lämnar en, så tycker jag ni ska kasta er över Offermossen!

Håll er på stigen bara, och följ inte de mystiska ljusen i våra svenska skogar. 

 / Malin