"Monster i garderoben" av Johan Hilton

På biblioteket är Johan Hiltons nya bok klassad som en biografi över skådespelaren Anthony Perkins, men den är minst lika mycket en analys av Hitchcocks välkända skräckfilm "Psycho" och dessutom en skrämmande odyssé genom 1900-talets syn på den manliga homosexualiteten.

Anthony Perkins är för evigt förknippad med rollen som Norman Bates, den blyge och tafatte unge mannen som tar emot gästerna på Bates motell. I det spöklika huset på kullen bakom motellet, har han sin döda mamma sittande i gungstolen, och själv tar han på sig moderns roll och utför bestialiska knivmord iklädd peruk och klänning. Filmen väckte starka reaktioner när den kom 1960, och har sedan dess blivit en kultförklarad klassiker inom skräckfilmsgenren.

Anthony Perkins liv är vid första anblicken inte så olikt Norman Bates. Han föddes 1932 och växte upp ensam med sin mamma efter faderns död. Han visste tidigt att han ville bli skådespelare. Dragningen till andra män var också något han upptäckte tidigt i livet. Att leva öppet som homosexuell var inte tänkbart i 50- och 60-talets USA, med de homofoba strömningar som fanns jämte skräcken för andra "avvikare" som till exempel kommunister ansågs vara. Som känd skådespelare fick Perkins (och många andra) smyga med sina homosexuella relationer, och även se till att synas offentligt omgiven av vackra damer, för att hålla filmbolagen nöjda.

Hilton beskriver också den så kallade forskning som bedrevs för att påvisa orsaker till homosexualitet hos män. Han dröjer främst vid den teori som menade att läggningen orsakades av en tidig och ohälsosam bindning till den dominanta modern. Filmen "Psycho" och rollkaraktären Norman Bates kan ha spätt på den fördomen. Hilton visar på repliker och detaljer i filmen, som han menar medvetet antyder såväl en homosexuell läggning hos Bates, som ett onormalt förhållande till modern. Detta fick också följder för hur Anthony Perkins själv framställdes, som enda barnet till en ensamstående mamma.

Trots bokens många trådar och utvikningar, upplevde jag den som både lättläst, intressant och välskriven. Stundtals är det svårt att skilja skådespelaren Perkins från karaktären Bates, men man förstår att det till slut blev så för honom själv också... En upptäckt som är mer skrämmande än Norman Bates iklädd mammas klänning, är att den särbehandling Perkins utsattes för, förekommer än idag. Hilton citerar den svenska skådespelaren Rikard Wolf som i en artikel för några år sen berättade hur han, som homosexuell man, enbart blir erbjuden roller som - homosexuell man - alternativt roller som står helt utanför könsordningen (han har t.ex. spelat djävulen...) Ytterligare ett skäl att läsa Johan Hiltons viktiga och ständigt aktuella bok!

/Åsa