De Försvunna av Caroline Eriksson

En psykologisk spänningsroman att sätta tänderna i nu när höstdimman långsamt kryper fram över åkrarna? Ja tack, tänkte jag och plockade med mig den här nya romanen hem.
De Försvunna är Erikssons tredje bok, men hennes första helt igenom fiktiva historia. Innan har författaren skrivit två oerhört spännande delar i Svenska Mord, där böckerna tog avstamp i verkliga händelser. Även de kan jag varmt rekommendera!
Men i den här boken befinner vi oss i sensommar Sverige, där allt går lite på halvfart och naturen är sådär grönblek och matt. Greta, Alex och dottern Smilla är på en långweekend i ett sömnigt sommarstugeområde vid en idyllisk sjö. De är där för att bara få vara och ladda batterierna, tillsammans.
En ljummen kväll bestämmer de sig för att ta båten ut till en ö mitt i sjön. Vattnet ligger lugnt och spegelblankt, det enda som hörs är den lommens kusliga läte som far emot båten. Ganska snart så märker jag som läsare att det är något som inte står rätt till mellan de här tre, något som skaver och skär i mig och framförallt i Greta. När båten lägger till så beslutar hon sig för att stanna kvar, medan Alex och Smilla utforskar. Lilla Smilla är full av äventyrslusta och drar snabbt iväg med sin pappa.
Så går det en stund. En ganska lång stund. Greta förlorar sig i tankar och stirrar ner i vattnet. När hon kvicknar till så inser hon att det har gått en alldeles för lång stund. Alex och Smilla är fortfarande inte tillbaka. Och snart förstår Greta att de inte kommer tillbaka. De är försvunna.
Nu tar en febrig sökan vid, Greta letar efter de två överallt. Hon letar på ön, hon letar i sommarstugan, hon ringer och ringer till Alex mobiltelefon.
Men de är som uppslukade av jordens yta.
Något står som sagt inte rätt till mellan de här tre personerna. Vad har hänt mellan Greta och Alex, vilka är de egentligen? Vad är det som skaver hos vår undflyende huvudperson, Greta? Och var har Alex och Smilla tagit vägen? Inget är som vi tror och jag kastas mellan olika teorier som en förvirrad studsboll, och rusar genom sidorna för att få svar på alla mina frågor.
De Försvunna är en välskriven och ohyggligt spännande roman där allt det där som vi så gärna vill dölja och sopa under mattan tvingas fram i ljuset. Caroline Eriksson skapar, precis som i sina föregående böcker, en obehagskänsla som nästan går att ta på. Det gömda, de försvunna, det som är sanningen och ångesten följer Greta och läsaren som en hotfull skugga. Jag kan höra lommen ropa över vattnet ända hit.

/ Malin