Skrämmande på bibblan!

Denna veckan har vi haft Spökotek på alla våra bibliotek. För de yngsta besökarna har det funnits pyssel och skrämmande bra boktips! Men man kan ju faktiskt gilla att bli skrämd även om man är vuxen. Här är några tips på läskig läsning för stora skräckfantaster!

Susan Hills "Kvinnan i svart" börjar i London med att den unge advokaten Arthur Kipps får i uppdrag av sin arbetsgivare att åka norrut till det avlägsna Eel Marsh House för att vara med på begravningen av husets ägare Mrs Drablow, som var kund hos advokatfirman. Därefter ska han gå igenom och ordna upp hennes efterlämnade papper. Redan på tåget börjar Arthur förstå att det är något underligt med huset, människor han pratar med ser oroliga ut och kommer med antydningar. Efter begravningen ser Arthur för första gången den skelettliknande kvinnan i svart, och sen bara fortsätter hemskheterna. Slutet är riktigt obehagligt...

John Ajvide Lindqvists lilla novell "Speciella omständigheter" låg bland Novellixerna och såg så oskyldig ut, men visade sig vara något av det läskigaste jag läst! Ett ungt par som väntar tillökning hittar det perfekta huset, och till ett högst överkomligt pris. I annonsen nämns "speciella omständigheter" och vid visningen läser mäklaren upp ett meddelande från förra ägaren, som innehåller något som den blivande köparen bör vara medveten om angående huset. Paret tar inte varningen på allvar utan lägger ett bud på huset och får också köpa det till slut. De flyttar in och börjar inreda barnkammaren, men det visar sig snart att de skulle ha lyssnat på varningen från förre ägaren...

Att tipsa om skräck utan att nämna Stephen King går ju bara inte! Den första titel som då dyker upp i mitt huvud är "Det", som jag tror att jag var alldeles för ung för att läsa nån gång i slutet av 80-talet. Sen dess kan jag aldrig se varken clowner eller avloppsbrunnar utan att känna ett visst obehag... "Jurtjyrkogården" måste förstås också nämnas. Redan när Louis begraver sin döda katt på den gamla indiankyrkogården, och den kommer tillbaka och är liksom lite... "förändrad", så förstår man att det här inte kommer att gå bra. En nyare favorit av King är "Väckelse", om den unge Jamie och hans möte med pastor Jacobs, som kommer att ha stort och ödesdigert inflytande över hans framtid...

Vill du ha fler läskiga tips? Klicka på etiketten "skräck" i menyn till höger!

/Åsa

Till flickorna i sjön av Elin Olofsson

Till flickorna i sjön är Elin Olofssons andra roman, hon debuterade 2013 med Då tänker jag på Sigrid som utspelar sig i Jämtlands mörka skogar. I den här boken som kom förra året så återvänder vi till Jämtland, till Östersund och till den lilla byn Gärningsberg.
I Östersund möter vi Helena som lämnat sin man, flyttat till lägenhet och fått sparken från sitt jobb. Hon står handfallen och olycklig över alla de förändringar som sker i hennes liv, men hon lyckas få jobb som städare på sjukhuset. Livet är en smula stillastående, Helena jobbar, kommer hem och ligger i badet i flera timmar. Och drömmer sig tillbaka till byn hemma, och baden i sjön, till flickan hon en gång var och som hon lämnade bakom sig när hon flyttade till staden. Minnena och det där som hände, det som ständigt ligger under ytan och skaver, det gör Helena vad hon kan för att hålla undan. Men en dag när hon städar i patientrummen så ligger hennes kusin i en av sjuksängarna. Trevande så försöker de två hitta tillbaka till varandra, men just som de börjar få kontakt så försvinner kusinen. Helenas oro för sin kusin tar snart över hennes inrutade liv, och hon börjar leta febrilt efter honom.
Sökandet efter Blåpojken som han kallas blir snart snarare sökandet efter Helena själv. En gång för alla så konfronteras hon med de händelser som en gång format henne till den hon är.
Romanen har ett rätt så kärvt språk, den kräver lite av mig som läsare, men när jag väl kommer in i författarens sätt att skriva då nästan sjunger språket till mig! Jag färdas lite bakom Helena på stigen mitt i skogen ner till sjön, och kan höra den jämtländska naturens ljud komma emot mig från sidorna. Till Flickorna i sjön är egendomlig bok, jag tar inte den till mig på en gång, men den växer på mig och blir bättre och bättre. Olofssons beskrivningar av hembyn och återkomsten dit, och vad en plats kan lämna för avtryck i en är något jag är mycket svag för. Det är en ömsint historia om utsatthet och våld men även en roman om nya chanser och att se kärlek i det man trodde för länge sedan var dött. Den handlar om alla de flickor som blir tvungna att växa upp för tidigt, om alla de flickor som lämnas kvar när de som vuxna kvinnor flyr vidare mot resten av sina liv.
I boken finns en nyckelmening, Jag ska bli ett raseri, som lämnar ett spår i mig, jag har sedan jag läste boken flera gånger tänkt just på den meningen och kraften i den. Till Flickorna i sjön är en bok att läsa långsamt nu när löven faller, och det är en bok som sedan stannar kvar.


/ Malin

Järnblod

…blev titeln på Liza Marklunds sista och avslutande bok om Annika Bengtzon, en historia där hon knyter ihop det mesta av Bengtzons liv och journalistiska karriär. Och jag tycker att hon gör det riktigt bra! Kritiska röster har höjts under årens lopp, själv har jag aldrig brytt mig så mycket om det där, för jag har alltid tyckt om drivet, samhällskritiken och – just – Annika Bengtzon, med sin envetenhet och alla sina tillkortakommanden. Sanningsenligt så har flera av böckerna inte lämnat något bestående intryck – jag minns inte alls vad de handlade om – men intressant nog har jag ganska bra koll på vad som hände i de tidigare böckerna, eftersom mycket går igen i denna sista, avslutande del. Och lite ledsamt är det att inte bara den tryckta tidningseran är över (ja, Kvällspressen blir den första att lägga ned…) utan även hela Bengtzon-eran… jag hade gärna fortsatt följa henne ytterligare några år.

I denna, den sista, så får vi i alla fall följa Annika när hennes förflutna hinner ikapp henne – mammans avoghet, pappans öde, systern som hon inte har kontakt med, Sven som hon hade ihjäl… Panikångestattacker tvingar henne att konfronteras med det som varit, för att rädda det som finns kvar, och mitt i alltihop försvinner hennes syster spårlöst. Och dessutom nystas historien om några makabra tvillingbröder upp, som extra krydda på det hela. Ja, det är spännande sträckläsning från första till sista sidan! Jag tycker allt att Liza Marklund fortfarande kan!

/Tuija

Yuko av Jenny Milewski

För några år sedan läste jag Jenny Milewskis strålande debut, Skalpelldansen, en febrigt otäck thrillerliknande bok så ruggig att det nästan stänkte blod upp ifrån sidorna. Nu kommer Milewski med en ny bok, en berättelse som helt och hållet hamnar inom skräckgenren. Svensk skräck är verkligen inne i en topp just nu, det finns mycket bra att läsa. Och Yuko är ytterligare en sådan hårresande pärla!
Malin har flytt den lilla hålan hon är uppvuxen i för ett spännande studentliv i Linköping. Hon läser ekonomi och har fram till nu bott i ett litet inackorderingsrum, men nu har Malin till sin stora lycka fått ett rum med eget badrum i en studentkorridor. Ett badrum med badkar dessutom! Vardagslyx för en student. Malin som är blyg och lite tillbakadragen ser sin chans till ett mer socialt liv, med andra studenter vägg i väg och korridorsfester varje vecka. Men så blir det inte riktigt. För snart börjar det hända en rad märkliga händelser i korridoren på Ryds Allé. Varför ligger det skor slängda i hela korridoren? Vem är det som slår i dörrarna fastän ingen mer än Malin är hemma? Och det där trevliga badkaret ja, vad är det egentligen som händer inne i Malins badrum?
Yuko är en oerhört spännande och härligt otäck bok, där det krypande obehaget långsamt smyger sig på en. Milewski blandar collegegenre med japansk skräckfilmsgenre, och hon gör det med den äran. Många av oss har någon gång sett en japansk skräckis (exempelvis The Ring som gjorde mig nervös för myrornas krig på tv för all framtid) och en del av oss har någon gång bott i en studentkorridor eller har sett just en sådan på tv. Studentlivet är för övrigt rätt så speciellt, vilket jag verkligen tycker författaren lyckats skildra. Det eviga pusslet mellan tentor, extraknäck och det sociala livet som kunde vara en aning pressande. Samt den där balansen mellan att vara vuxen men ändå fortfarande ha tonårens osäkerhet inom sig. Kombinera det med en ordentlig skräckhistoria så får man i Yuko en välskriven och spännande bok. Ytterligare ett plus för den otroligt snygga formgivningen, boken är en fröjd att titta på, omslaget ger precis ut rätt oroväckande vibbar.
Jag kan varmt rekommendera Yuko, gör bara inte om mitt misstag. Utan att riktigt ha stenkoll på vad boken handlade om så la jag mig till rätta i mitt badkar för en lång och härlig lässtund. Det jag lärde mig där var att läs just inte den här boken i badet. Framförallt inte om du är mörkhårig och dessutom heter just Malin… Ett lite väl intensivt möte mellan fiktion och verklighet.

/ Malin

De kan få Augustpriset!

Idag presenterades de nominerade till årets Augustpris. Som vanligt delas priset ut i tre klasser; Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Årets svenska skönlitterära bok 
Agneta Pleijel, "Spådomen – en flickas memoarer"
Jonas Hassen Khemiri, "Allt jag inte minns"
Carola Hansson, "Masja"
Aris Fioretos, "Mary"
Stina Stoor, "Bli som folk"
John Ajvide Lindqvist, "Rörelsen – den andra platsen"

Årets svenska fackbok 
Karin Bojs , "Min europeiska familj"
Maja Hagerman, "Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundborgs gåta"
Johan Hilton, "Monstret i garderoben"
Karin Johannisson, "Den sårade divan"
Magnus Linton, "Knark: en svensk historia"
Lennart Pehrson, "Den nya staden"

Årets svenska barn- och ungdomsbok 
Emma Adbåge , "Nu är det sent"
Hanna Gustavsson, "Iggy 4-ever"
Eva Lindström, "Alla går iväg"
Frida Nilsson, "Ishavspirater"
Jessica Schiefaurer, "När hundarna kommer"
Helena Öberg/Kristin Lidström, "Din tur, Adrian"

Vinnaren i varje kategori utses av en jury, och pristagarna avslöjas på Augustgalan den 23 november.

/Åsa

De Försvunna av Caroline Eriksson

En psykologisk spänningsroman att sätta tänderna i nu när höstdimman långsamt kryper fram över åkrarna? Ja tack, tänkte jag och plockade med mig den här nya romanen hem.
De Försvunna är Erikssons tredje bok, men hennes första helt igenom fiktiva historia. Innan har författaren skrivit två oerhört spännande delar i Svenska Mord, där böckerna tog avstamp i verkliga händelser. Även de kan jag varmt rekommendera!
Men i den här boken befinner vi oss i sensommar Sverige, där allt går lite på halvfart och naturen är sådär grönblek och matt. Greta, Alex och dottern Smilla är på en långweekend i ett sömnigt sommarstugeområde vid en idyllisk sjö. De är där för att bara få vara och ladda batterierna, tillsammans.
En ljummen kväll bestämmer de sig för att ta båten ut till en ö mitt i sjön. Vattnet ligger lugnt och spegelblankt, det enda som hörs är den lommens kusliga läte som far emot båten. Ganska snart så märker jag som läsare att det är något som inte står rätt till mellan de här tre, något som skaver och skär i mig och framförallt i Greta. När båten lägger till så beslutar hon sig för att stanna kvar, medan Alex och Smilla utforskar. Lilla Smilla är full av äventyrslusta och drar snabbt iväg med sin pappa.
Så går det en stund. En ganska lång stund. Greta förlorar sig i tankar och stirrar ner i vattnet. När hon kvicknar till så inser hon att det har gått en alldeles för lång stund. Alex och Smilla är fortfarande inte tillbaka. Och snart förstår Greta att de inte kommer tillbaka. De är försvunna.
Nu tar en febrig sökan vid, Greta letar efter de två överallt. Hon letar på ön, hon letar i sommarstugan, hon ringer och ringer till Alex mobiltelefon.
Men de är som uppslukade av jordens yta.
Något står som sagt inte rätt till mellan de här tre personerna. Vad har hänt mellan Greta och Alex, vilka är de egentligen? Vad är det som skaver hos vår undflyende huvudperson, Greta? Och var har Alex och Smilla tagit vägen? Inget är som vi tror och jag kastas mellan olika teorier som en förvirrad studsboll, och rusar genom sidorna för att få svar på alla mina frågor.
De Försvunna är en välskriven och ohyggligt spännande roman där allt det där som vi så gärna vill dölja och sopa under mattan tvingas fram i ljuset. Caroline Eriksson skapar, precis som i sina föregående böcker, en obehagskänsla som nästan går att ta på. Det gömda, de försvunna, det som är sanningen och ångesten följer Greta och läsaren som en hotfull skugga. Jag kan höra lommen ropa över vattnet ända hit.

/ Malin

"Monster i garderoben" av Johan Hilton

På biblioteket är Johan Hiltons nya bok klassad som en biografi över skådespelaren Anthony Perkins, men den är minst lika mycket en analys av Hitchcocks välkända skräckfilm "Psycho" och dessutom en skrämmande odyssé genom 1900-talets syn på den manliga homosexualiteten.

Anthony Perkins är för evigt förknippad med rollen som Norman Bates, den blyge och tafatte unge mannen som tar emot gästerna på Bates motell. I det spöklika huset på kullen bakom motellet, har han sin döda mamma sittande i gungstolen, och själv tar han på sig moderns roll och utför bestialiska knivmord iklädd peruk och klänning. Filmen väckte starka reaktioner när den kom 1960, och har sedan dess blivit en kultförklarad klassiker inom skräckfilmsgenren.

Anthony Perkins liv är vid första anblicken inte så olikt Norman Bates. Han föddes 1932 och växte upp ensam med sin mamma efter faderns död. Han visste tidigt att han ville bli skådespelare. Dragningen till andra män var också något han upptäckte tidigt i livet. Att leva öppet som homosexuell var inte tänkbart i 50- och 60-talets USA, med de homofoba strömningar som fanns jämte skräcken för andra "avvikare" som till exempel kommunister ansågs vara. Som känd skådespelare fick Perkins (och många andra) smyga med sina homosexuella relationer, och även se till att synas offentligt omgiven av vackra damer, för att hålla filmbolagen nöjda.

Hilton beskriver också den så kallade forskning som bedrevs för att påvisa orsaker till homosexualitet hos män. Han dröjer främst vid den teori som menade att läggningen orsakades av en tidig och ohälsosam bindning till den dominanta modern. Filmen "Psycho" och rollkaraktären Norman Bates kan ha spätt på den fördomen. Hilton visar på repliker och detaljer i filmen, som han menar medvetet antyder såväl en homosexuell läggning hos Bates, som ett onormalt förhållande till modern. Detta fick också följder för hur Anthony Perkins själv framställdes, som enda barnet till en ensamstående mamma.

Trots bokens många trådar och utvikningar, upplevde jag den som både lättläst, intressant och välskriven. Stundtals är det svårt att skilja skådespelaren Perkins från karaktären Bates, men man förstår att det till slut blev så för honom själv också... En upptäckt som är mer skrämmande än Norman Bates iklädd mammas klänning, är att den särbehandling Perkins utsattes för, förekommer än idag. Hilton citerar den svenska skådespelaren Rikard Wolf som i en artikel för några år sen berättade hur han, som homosexuell man, enbart blir erbjuden roller som - homosexuell man - alternativt roller som står helt utanför könsordningen (han har t.ex. spelat djävulen...) Ytterligare ett skäl att läsa Johan Hiltons viktiga och ständigt aktuella bok!

/Åsa

Nobelpriset i litteratur 2015 går till...

...den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj 



Bild från Alex författarlexikon

Med motiveringen: 

"För hennes mångstämmiga verk, 

ett monument över lidande och mod i vår tid".

På biblioteken i Karlskrona finns följande titlar:

Bön för Tjernobyl : en framtidskrönika
Förförda av döden : ryska reportage
Kriget har inget kvinnligt ansikte : en utopis röster
De sista vittnena : solo för barnröst
Tiden second hand : slutet för den röda människan
Zinkpojkar : utopins röster

Färjan av Mats Strandberg

Jag har väntat på den här boken, jag har väntat rätt så länge. Ända sedan jag fick nys om att Mats Strandberg skulle ge ut en skräckroman så har jag väntat, otåligt. Mats Strandberg som tillsammans med Sara Bergmark Elfgren skrev den fantastiska Engelsforstriologin, som var ett svenskt uppvaknande av en i stort sett obefintlig fanstasy/mystik genre. Strandberg är dessutom en skräckboksfantast, precis som jag, och via hans blogg och instagram har min bokhylla stadigt växt med nya upptäckter. Så att säga att jag hade höga förväntningar inför att läsa Färjan, det är att utrycka det hela milt. Och det bästa av allt, jag blev inte det minsta besviken!
Färjan handlar just om färjan Baltic Charisma, som lägger ut från Stockholm för att under 24 timmar lugnt skrida fram över havet till Åbo och sedan tillbaks till sin trygga hamn igen. Det är de krossade drömmarnas skepp, de hoppfulla önskningarnas farkost in i natten. Det är båten fylld med billig alkohol, dignande bord och ren och skär ondska. Med 1200 förväntansfulla själar som nu ska få sina önskningar uppfyllda. Men med på båten finns någon som har önskningar som skiljer sig från de flestas. Och innan dygnet är slut och gryningen färjar allting rosa, då får vi se nya allianser bildas, gamla raseras, kärleken spira och sakta dö, samt beslut tas som kanske är för evigt.
Färjan är en skräckroman, tro inget annat. Det är otäckt, det är blodigt, det är bita på naglarna läskigt. Men framförallt gör Strandberg det där som gör en bra skräckroman just bra. Han lyfter fram skräcken i den vanliga trygga miljön, den vi alla känner igen. Han lyfter fram den helt vanliga människan, som är du och jag. Vi finns alla med på Strandbergs skepp, och författaren synliggör dem så fint. Deras drömmar, deras besvikelser, deras dåliga val, deras bra val, deras feghet och deras mod. Vi går alla omkring och är både hjältar och fallna idoler samtidigt. Det är den här bokens främsta styrka. Jag känner var och en av de här människorna.
Sen är just en färja en så oerhört passande miljö för en flytande mardröm. Under 24 timmar ska så mycket hända, så mycket ska uppfyllas. Alla måste ha roligt, till vilket pris som helst. Alla sociala koder kastas överbord. Det är trångt, det är hetsigt och det är rätt skrämmande bara det.
Så, köp dig en biljett och gå ombord på Baltic Charisma. Jag väntar här på kajen på dig, medan du läser. När du kommer tillbaka från färjans slitna korridorer kan du behöva någon att hålla i handen. Om du kommer tillbaka. Trevlig resa och trevlig läsning!

/ Malin

Café Bokstugan på stadsbiblioteket inställt den 6/10

Tyvärr får vi ställa in Café Bokstugan imorgon tisdag den 6 oktober på stadsbiblioteket. Vi är tillbaka igen som vanligt tisdagen den 3 november kl. 18. Då får vi besök av författaren och historikern Bengt Liljegren, som bland annat berättar om sitt senaste verk, en biografi om Winston Churchill.

Även i höst kan du besöka Bokstugan på Turné: lästips från personalen, bokutlottning och fikaservering. Kl. 18.00. Ingen föranmälan, fri entré. Följande datum och platser gäller:

6/10 - Jämjö bibliotek
8/10 - Hasslö bibliotek
12/10 - Sturkö bibliotek
20/10 - Rödeby bibliotek OBS! kl. 16.00
20/10 - Nättraby bibliotek
22/10 - Holmsjö bibliotek

Välkommen!

Tsarens kniv av Henriette Gyland

Författaren är en danska, bosatt i London, vars andra roman innehåller spänning och romantik i ett högt tempo, och karaktärer som bär på många hemligheter.

Vi lär känna Helen Stephens, när hon som femåring, precis efter ett epileptiskt anfall, finner sin mor mördad i bilen de sitter i. Tjugo år senare lever hon i Goa i Indien, efter en turbulent uppväxt där hon bollats runt bland olika fosterhem. Hon blir uppsökt av sin styvmormors advokat, som önskar få hem henne till England, vilket hon inte har något som helst intresse utav – har hon väl blivit avvisad och utestängt från den övriga släkten, när hon behövde dem som mest, så kan hon inte se varför de skulle bry sig nu. Men när hon dessutom får veta att kvinnan som fick tjugo års fängelse för mordet på hennes mamma nu avtjänat sitt straff kommer saken i en annan dager. Inte så att hon seriöst funderar på hämnd… men ändå något åt det hållet – hon vill i alla fall få veta mer om kvinnan som en gång var hennes mammas bästa väninna, och som sedan mördade henne. Och varför. Och när hon senare lyckats finna kvinnan, hyst in sig i samma kollektiva boende som hon, och för första gången egentligen släpper vänner in på livet, så är ingenting längre fullt så enkelt som hon trodde. Det är pengar, invecklade affärer och komplicerade familjefejder som driver den händelserika handlingen framåt och som gör romanen till snabbläst underhållning – kanske dock bara för stunden. För lite synd är det att den innehåller lite för många klichéer för min smak – som tyvärr inte kan slinka förbi obemärkt eftersom de dyker lite för ofta. Men visst är det en spännande historia hon berättar.

/Tuija