Jag har alltid haft ett speciellt förhållande till tegelstenstjocka böcker. Framförallt när jag var yngre lånade jag ofta böcker efter devisen ”ju tjockare desto bättre”, och de skulle gärna handla om något historiskt. Därför blev jag så glad när jag började läsa Julie Orringers debutroman Den osynliga bron, en riktig läsupplevelse som varar länge! Vacker att titta på är den också, med min absoluta favoritbro (Kedjebron i Budapest) på omslaget.
Handlingen tar sin början i Budapest år 1937, då Andras Lévi reser till Paris för att studera arkitektur. Han får inte studera i sin hemstad eftersom endast ett visst antal judiska studenter tillåts på universiteten, och kvoten är redan fylld. I Paris lär han känna en åtta år äldre kvinna, Klara, som han inleder en passionerad kärleksrelation med. Men kriget kommer hela tiden närmare. Andras tvingas återvända till Ungern för att förnya sitt studentvisum, föga anar han då vad som väntar honom…
Det är mycket välskrivet och man sugs verkligen in i berättelsen. Händelserna beskrivs helt i kronologisk ordning och det finns ingenting som stör flytet i läsningen. Författaren har lagt ner mycket tid på research, det märker man verkligen. Hon berättar sina farföräldrars historia och det är vackert, vemodigt och viktigt.
/Helen
fredag 15 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar